Trots att jag kanske är en till synes fantastisk, perfekt, felfri och fulländad människa som alla vill vara som är det faktiskt så att jag har vissa brister, jag med. JO HÖRRNI, det är sant!!!
Jag har ju liksom ett gäng otrevliga kvalitéer som jag skulle vilja strypa mig själv för ibland.

Den senaste månaden har jag varit lite mer nere än vanligt. (Sånt händer, och sånt går över. Ingen fara på taket liksom) Och ja, jag blir alltid världens mest ointelligenta människa när jag blir lite deppig.
Jag tänker t.ex på:

Jag är jävligt uttråkad. Jag har legat i sängen hela dagarna i en vecka. Jag har i princip sovit konstant i en vecka i sträck. Känns det som. Idag, efter att ha varit på släktmiddag med familjen Leijon fick jag äntligen lite energi. Kände att jag ville göra något kreativt. Kul, kan man ju tycka. Grejen är ju bara den att jag inte är en speciellt kreativ eller estetiskt begåvad människa, och att min definition av att göra något kreativt är att förändra mitt yttre (till den grad jag är bekväm med. Alltså att kanske köpa typ en GRÅ tröja istället för en svart. Helt bananas, jag vet.)  och att spendera massor med pengar på detta. Nya svarta jeans till min samling på ungefär hundra par likadana i samma modell och storlek är alltså min lösning på suget efter att göra något kreativt. Tyvärr lyckades jag inte ragga någon shoppingkompis till imorgon, så jag tror jag ska klippa håret på mig själv istället. Eller färga utväxten. (Ja, för sist jag fick ett sådant här bryt fick jag ju för mig att färga håret svart. Och mitt hår växer ju som ogräs vilket ibland skapar enorm identitetskris. Ja, så rubbad är jag faktiskt på riktigt)

När jag får sådana här små mitt-i-deppet-kickar som jag fick idag får jag dessutom för mig att bli "duktig" och kanske börja tänka på vad jag äter. Att jag är världens starkaste och att jag kan gå ner de där extrakilona jag drar runt på bara jag vill. Det är ju dock tyvärr så att jag på något vänster får för mig att jag kan äta MER än vanligt under de här perioderna och att det på något sätt ska få mig att gå ner i vikt, bara för att jag i mitt huvud bestämt att jag gått och blivit duktig. Förstår ni? Det är okej om ni inte gör det, för jag förstår knappt själv.

När jag är såhär uttråkad, nere och ledsen har jag dessutom hemskt lätt att starta bråk om ingenting. Jag startar till exempel bråk om vem som ska få äta upp chipspåsen som ligger i köket. Kanske för att jag inte har så mycket annat för mig och för att jag måste få ut frustrationen på något sätt. Jag bråkar och bråkar och låter det urarta till något som blir så stort att jag liksom inte minns vad jag sa för 30 sekunder sedan. När jag totalt slarvat bort mig och vad jag egentligen pratar om väljer jag att säga "jag orkar inte diskutera det här längre" och sedan somnar jag. Utmattad av mig själv.

Jag kan dessutom grina ihjäl mig för att telefonen, enligt mig, inte går varm, fast jag i själva verket får fler samtal och sms per dag än vad jag någonsin tidigare fått under mina 19 levnadsår. Blir då "besviken" på mina närmsta och har lätt att skriva jobbiga sms på dagisnivå. "Jaha, nämen skit i mig du. Jag bryr mig väl inte." Typ så. (Kanske inte riktigt. Men nästan.)

Men fan, hörrni, i övrigt är jag ju en jävligt perfekt människa.
lol