Hej.
Just nu känns det som om jag bara tycker om Hampus. Av alla människor i hela världen.
(Eller fan, nä, jag tycker ju om massor med människor egentligen.)
Önskar jag var en sån där tuff brud som kunde slå näven i betongväggen så blodet sprutade när jag blev ledsen eller förbannad. För att avreagera mig liksom.
Det är ju bara det att det gör så ont att göra sånt. :(

Och istället för att explodera tänker jag bygga en liten grotta av täcken och kuddar och sedan bjuda in Hampus i min andedräktsvärme. Han är VIP-gäst ikväll. Eller ja, det är han väl alltid. Varför? För att han är bäst. Bäst i hela jävla världjäveln. Han är min bästa kompis som tar hand om mig och låter mig sova bort dagarna när jag inte är tuff nog att slå knogarna i väggen.
Därför älskar jag honom.

Så det så.

(Så är han ju snygg också. Snyggare än både Love Antell och Thomas Öberg. Tillsammans. Mmmm.)