Martin sa en gång att allt ändå bara handlar om kukar och fittor.

Men trots att jag otaliga gånger fått hans teori bevisad för mig visste jag att han hade fel.

På samma sätt som du hade fel när du sa att jag inte visste vad det innebar att älska någon.

Men jo, jag har hört det förut.

Bakom masken fladdrar de fridlysta ögonfransarna, de jag hade plockat en och en

om jag bara inte förbjudit mig själv.

Och i mörkret viskar en bekant, drucken röst att

du är den backe jag aldrig får njuta av i nedförssluttningen.

(Men det är såklart bara på film. Jag har slagit på det nu igen – mörkret ifrån hamnen året innan jag blev allt det där som alla blir tillslut; meningslös, värdelös, karaktärslös, innehållslös.

Förlåt, jag menar bara arbetslös.)

Det röjs häftigt undan på köksbordet och vinet torkas från taket,

den vita plastmattan. Där jag en gång lämnade fläckar av stress och upprymdhet att torkas av det öppna sovrumsfönstret. Där jag lämnade mitt 13 – 14- 15 – 16åriga jag att svabbas upp från plasten och ge plats åt evolutionen – det frälsta.

Du pratar om mina hungriga ögon och

jag vet egentligen inte

hur du vet om de är hungriga eller mätta.

För du har alltid varit svår att titta på.

Och jag blundar alltid när du trycker mig sådär hårt intill din bröstkorg.

Låter ögonen vila medan fingrarna dansar i det nyfärgade svarta.

Martin sa en gång att allting ändå bara handlar om kukor och fittor, om vem som är skönast att ha.

Men jag vet att han är fel.

För du hade kunnat knulla

precis

vem

du vill.