Jag avskyr verkligen när jag blir arg, när jag börjar hatar någon. Av hela mitt hjärta liksom.
Det känns som om jag vill kapa av de kroppsdelar som någonsin kanske, eventuellt, kan ha snuddat vid personen. Jag vill bryta kontakten med alla gemensamma vänner jag har med personen, jag vill sluta tycka om de saker jag tycker om, då personen ifråga (ofta) också tycker om dessa saker. Jag vill skala av allt runt omkring min egen kropp och låta det flyta iväg någonstans långt bort, där jag aldrig någonsin behöver se det igen.

Jag hatar när en människa gör intrång i min verklighet. Gör intrång på det jag älskar och tar allt det jag alltid velat ha men liksom aldrig lyckats få.
Jag hatar när jag inte får bjuda in folk i mitt liv. När de istället slår in min existens' ytterdörr och klampar in i min sfär. Lämnar fläckar av äcklig, söt lera på hallmattan.

Och alla hurrar
"NÄMEN VAD KUUUUUUUL ATT DU ÄR HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!"
I mitt liv. I min hall.
Liksom tar mitt finporslin och använder det som frisbee.
Ja, alltså, inte bokstavligt talat. Det hade ju varit tokigt.

Och jag är ledsen att behöva säga det här:
Men jag hatar.
Jag hatar så jävla mycket.
Jag hatar så mycket att jag skulle vilja radera mitt facebook-konto, slänga bort dator och telefon, flytta från sta'n, byta personlighet osv osv.
Jag hatar så mycket att jag vill skrika och gråta och kräkas.

Anledningen till att jag avskyr när jag börjar hata någon (förutom att jag äter upp mig själv psykiskt p.g.a. det):
Jag blir hemsk.
En gång hatade jag en tjej så mycket att jag inte gjorde någonting när hon svimmade och hamnade på golvet mitt framför mina fötter. Jag lät henne ligga kvar i säkert en halvtimma. Jag tyckte inte det var hemskt, snarare kul. Det var dessutom inte jag som hämtade hjälp efter halvtimman hon legat där, utan en förbipasserande i korridoren.
En gång hatade jag en annan tjej så mycket att jag bad till Gud (obs, detta är sant. Jag BAD verkligen) om att hon skulle bli påkörd av en bil. Nästa dag blev hon påkörd och jag blev religiös. (Jamen på riktigt, vad är oddsen?)
En gång hatade jag en tjej så mycket att jag spottade på hennes tandborste. True story.
Jag vet inte vad jag ska hitta på för jävelskap den här gången. Jag är så oberäknelig.


JÄVLAR OCH FAN OCH HELVETE OCH JÄVLAR HÖRRNI!!!

/Förbannad