Såhär glad är jag just nu. Jag har i fyra långa veckor kämpat med en uppsats om... Ja, ämnet har varierat mellan veckorna om jag ska vara ärlig. Jag har bytt spår hundra gånger, lagt till extra ämnen en-två gånger i veckan o.s.v. Men i alla fall: en uppsats om det svenska mediaspråket och hur man belyst skandaler inom media genom tiderna. Jag har suttit och glott på microfilmer i timmar, jag har läst böcker, googlat, googlat och googlat. Jag tänker aldrig mer läsa ett ord till om Haijbyskandalen, fastän det kan vara rätt intressant. För nu är det över. Aldrig mer en historieuppsats. Aldrig mer. Pust.
I veckan, innan jag lagt till mitt extra skandal-spår låg min uppsats på vg. Får jag inte mitt mvg nu kommer jag gråta blod i flera dagar.
Nej, det kommer jag inte förresten, för får jag ett vg är det bevis nog: jag ÄR inte efterbliven.

Och skönt är väl det. Jag höll på att bryta ihop den första veckan av kursen. Jag grät och grät och grät och kände mig som världens dummaste människa. Men det gör jag inte längre. Jag kan om jag vill, det vet jag nu. Och jag är inte smart och en superelev, men jag är i alla fall normalbegåvad och kan prestera om jag bara ger mig fan på det. Och det räcker gott och väl för mig. Huuu. Vad ovant och kaxigt det känns att skriva bra saker om mig själv.

Imorgon är det i alla fall seminarie och någon annan ska läsa min uppsats och sedan berätta om den. Jag hoppas jag fortfarande har det här självförtroendet då, så jag inte faller ihop till en gråthög igen. Haha.

JAJA, helgen har i alla fall varit trevlig.
Jag fick dricka öl och shots och dansa med en nyfunnen och hemskt fin kamrat och världens finaste lillHampe. Jag fick veta exakt hur galet mycket Hampus älskar mig och jag fick ligga bakis och vara världens sämsta kompis och värd under en melodifestivalkväll med Johanna, Warden och Wassberg. Och så skrev jag ju klart min uppsats.
Nu är klockan fyra och jag ska borsta tänderna och duscha. HÄHÄ!

Tre veckor kvar tills jag drar iväg hem till Svallet. HUUU längtar.
HERRÅ!