Hej.
Jag ligger i sängen, däckad. Gick ner på bibblan idag i hopp om att hitta något schyst till min uppsats, men när microfilmen för maj 1952 var "sönder" gav jag upp och gick hem. Jag fick dock en fin stund i solen nere i Almedalen med Hampus och en kopp varm choklad i hans sällskap. Jag lånade dessutom "gänget på tunnelbanan", Julia! Så nu blir det läsa av. Så fort jag ryckt upp mig, duschat, klätt på mig, diskat mitt diskberg och slutat lipa.
Allt har känts lite motigt på sista tiden. Eller inte "på sista tiden", kanske. Snarare sedan i fredags. Jag är uttråkad av ön, känner mig instängd och liksom till ingen nytta alls. Jag bara är, vilket gör mig tokig. Önskar att Julia blir frisk snart så jag får komma utanför dörren, så jag slipper känna mig tokig och ensam. (Eller ensam tokig.)
Att jag är uttråkad får rätt otrevliga konsekvenser. Istället för att försöka hitta saker som gör mig glad försöker jag hitta saker som gör mig mer nedstämd. Jag hittar småsaker som Hampus säger eller gör som jag kan misstolka och starta bråk utav, jag söker upp gamla vänner som jag tappat kontakten med och läser deras facebook-loggar, jag lyssnar på musik som får mig att längta hem etc.
Jag önskar att jag inte var på det här sättet.
Jag önskar att jag skulle säga ja när Wassberg ringer och frågar om han får komma förbi. Jag önskar att jag inte avbröt Kim mitt i en konversation för att säga att jag måste gå. Jag önskar att jag svarade när folk ringde mig, istället för att låtsas som om jag haft telefonen på ljudlös. Jag önskar jag kunde möta alla de här människorna och våga säga "det känns inte så bra just nu". Men det gör jag ju inte, jag ligger kvar här och låter telefonen ringa.
Jag har ju liksom byggt upp min image som glad och energisk nu. Jag kan ju inte bara riva ner allt.
Jaja, från det ena till det andra.
Jag skulle på treafest imorgon. Hade köpt utstyrsel och allt. Men jag går inte på treafest imorgon. Julia är sjuk och Hampus kommer inte in. Och fler än så känner jag inte. Så vi går ut på fredag istället. Och äter sushi med Johanna på lördag. Det blir bra, det blir fint.
Tills dess ska jag plugga, läsa och överleva.
Det är mycket nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar