Trots att folk vänder bort blicken när de ser mig på bussen och trots att snödrivorna fortfarande ligger höga på marken är det helt fantastiskt att vara hemma i Sundsvall.

Jag och Hampus steg av bussen på navet klockan halv 3, fredag natt mot lördag. Morfar skjutsade hem oss till mamma och Kanin.
Det luktade varmt och sött innanför dörren, som vanligt. Som om väggarna och golven var täckta av honung. Eller bara som om Kanin kokat flera kannor äpple-och kanel-te innan hon lagt sig.
Mitt rum var dammsuget och mina sängkläder nytvättade, det hade de sett till.

Sedan dess har det hunnit bli onsdag, och jag har tutat, sjungit och dansat med Kanin, Hampus har druckit kaffe med mamma, vi har tillsammans krupit upp i mammas stora soffa och tittat på en tv som har fler än 4 kanaler. Jag har varit på NTI och träffat Tobias, som jag inte sett sedan flytten, jag har varit med Kanin på skolan och ätit lunch med hennes kamrater.
I eftermiddag tar jag mig in till stan för att möta upp Kanin, Jonna och Ina, äta något festligt och sedan återvända till den plats i Sundsvall jag saknat mest näst efter mammas hus: Pipeline.

Nu ska jag städa så mamma kan få le lite när hon kommer hem.
Puss!

Memo.amr

Små memolappar,
tomma på ord men de svider i bröstet. För de finns för att påminna om mig.

Att någon minns mig.
Och de stumma ord som trampats på med dansanta fötter.


Jag växer som en cancersvulst på dig.
Blir stor och assymetrisk och ibland äter jag så mycket av din ork att du gråter.
.
Hallgolvet,
om någon vet hur det blir såhär skitit så fort – snälla berätta.
Jag slutar dock att se det när du kommer in,
för du packar ur påsar och håller mig ren.
Låter mig inte trampas på av nätta fötter.

Små memolappar,
fulla med ord och de växer i bröstet.
För de finns för att påminna
om dig

och mig.

HEJE!

Kylen, frysen och micron fungerar igen. Det var tydligen bara grävar-gUUUbarna ute på gatan som hade ställt till det igår. Så nu står mjölken i kylen och bah njuuuuter för den har det så bra. (Eller nåt sånt)

Kände mig ordentlig idag, eftersom jag steg upp och åkte till skolan för första gången på hundra år. (Har haft supermycket hemstudie- och "vara på bibblan"-dagar på sistonde)Duschade lillkroppen, sminkade ögat, virade halsduken runt halsen och tog bussen till Klinte. Kom fram, fick veta att jag var ledig. Suck och pust.
Men det är bra ändå! Då kom jag ju upp ur sängen i alla fall (fast nu ligger jag ju där igen iofs.)och hinner skriva vidare på min uppsats.
VILL INTE!!! Men jag ska. Absolut.

Jag mår bra, förresten!
Det är vårväder ute, igår solen har skinit rätt mycket den senaste veckan, Hampus är världens roligaste och snällaste kompis och pojkvän, vi åker hem till Svallet på fredag och jag... Är bara glad.

Det här blogginlägget gav ju inte någon någonting känner jag nu.
HÄHÄ
vi hörs!

Idag tänkte jag skriva på min psykologiuppsats hela dagen, eftersom den ska vara inlämnad på fredag och vi bara har en vecka på oss att jobba med den.
Steg upp,
hade INGEN mat hemma. Alltså ingen. Inte en endaste brödkant, inte en endaste droppe mjölk, inte ett endaste ägg, ingenting.
Gick till affären och köpte mat. Kom hem för att packa in mina nya varor i kyl och frys. Upptäckte att både kyl, frys och micro "gått sönder". Varorna står i rumstemperatur. Kött och fil och mjölk och hela kalaset.

Nu väntar jag på vår hyresvärd.
Det blev inte så mycket plugg gjort idag, nä.

Först bah:




Sen bah:

Heje.

Idag har jag klippt av mig mina festivalband, köpt tamponger själv för första gången i hela mitt liv och _inte_ köpt godis, chips eller läsk fastän det är fredag.

Vuxenpoäng till mig?
Nähä... Nä...Nänä...

OBS ser ej ut såhär egentligen,
bilden är överredigerad för min självkänslas skull OBS

Jag lever. Försöker fokusera på att ta det så cool som möjligt, stanna upp och andas och inte bli hysterisk var och varannan dag. Att inte slänga mig på bussen hem och grina ihjäl mig i sängen varje gång jag stöter på minsta lilla hinder. Försöker hålla mig aktiv; skriva, plugga, läsa, prata, promenera, se solen så ofta som möjligt. (Trots att jag ofta hamnar i soffan iklädd pyjamas redan klockan två på eftermiddagen.)

Idag är det alla hjärtans dag. Jag dukade fram fika med kakor och té och karra tills Hampus kom hem. Tände ljus i hela lägenheten och gav honom en present. Jag fick också en present. Ett munspel. En fantastiskt fin present, tycker jag, då jag bara härom dagen fick ett oförklarligt sug efter att lära mig spela just munspel. Hampus måste ha snappat upp detta och lagt det på minnet. Så otroligt fint av honom. Blev sedan serverad gó-middag i vårt stearinljus-varma kök. Därefter gick vi på bio och tittade på en dålig men underhållande Svensk komedi. Det var jag som valde film, dagen till ära. Fint av Hampus att låta mig göra det, tycker jag.

Imorgon kommer Johanna in till sta'n för att ta en fika med mig. Det blir nog ingen bulla eller bakelse för mig, nej. Min vikt har sprungit iväg något enormt den sista tiden. Jag får knappt plats i mina extra stora mys-jeans längre. Så det blir nog en kopp té och så mycket pepptalk vi bara kan få in på en eftermiddag. Det behöver vi, båda två eftersom livet liksom känns lite infekterat just nu.
Av livet självt. Eller, för vissa av oss, av döden. (HUR DRAMATISK LÅTER INTE JA RÅÅ?!)

Jag har halsont och huvudvärk och det känns som om febern ligger och puttrar under min hud. Som om den vill bryta ut, men liksom inte kan. Det kanske inte hinner, kanske aldrig får en lucka eller tid till att göra det.

Jag måste plugga,
men jag tänker titta på scrubs istället.

Hej då!

Nej, jag ska inte förneka det längre:
den psykiska utmattningen ligger över mig, har kommit ikapp mig och har slagit omkull mig.
Jag har varit "under ytan" på ett, för mig, rätt nytt och skrämmande sätt de senaste veckorna. Eller, den senaste månaden egentligen. Jag känner mig så galet långt ifrån mig själv av diverse olika anledningar.

Så om någon känt sig försummad, bortglömd eller kanske till och med ignorerad av mig på sistonde vill jag bara klargöra att jag aldrig gjort något sådant med mening. Jag har bara försökt ställa mig själv så mycket i fokus (för att hålla koll på allt som händer) att jag glömt bort att vara social eller trevlig, att ringa eller höra av mig.

Jag har ingen ork att skriva speciellt mycket, utan återkommer när jag måste ventilera eller har "kommit ur" det här.

Så länge ska jag försöka kämpa mig igenom de två sista skolveckorna innan sportlovet utan att bränna ut mig själv.

(Tur jag har Hampus.)

Jag älskar dig, Kanin!

Jag hatar att du hurrade för framtiden.
För jag liksom sprang rakt in i den och lämnade dig och dina röda löv
att falla till marken
utan någon som kunde hjälpa dig att dölja det.

Och jag vet hur du hade plaskat i hinken jag bryggde alldeles för sött vin i.
Du hade skrattat hysteriskt och gjort en egen tsunami över badumsgolvet.
Dubbelvikt
hade jag drunknat.

Jag tänker på alla koppar snabbkaffe du dricker,
alla ord du skriver som förblir opublicerade och tysta
och
alla gånger du fastnar uppe på kyrkmontaket utan att jag är där för att hjälpa dig ner.

Torka aldrig bort dina kaffemånar,
jag vill att de ska vara där när jag kommer hem.


Jag hatar att du hurrade för framtiden för
rockklubben är död,
musiken har tystnat,
moderaterna bossar

och du
varken fryser
eller saknar
längre.

"Hej Amanda,

du har gjort en bra insats på kursen. Du har varit aktiv och ställt
dynamiska och konstruktiva frågor på stoffet. Din inlämnade uppgift om
Daljunkern håller MVG-klass. Din aktivitet i klassrum likaså. Du har
också arbetat mycket konstruktivt och tagit dig runt problem på ett
smidigt sätt.

Tyvärr uppnår inte din slutliga uppsats MVG-kriterier. Dina slutsatser
bygger helt enkelt på för svaga grunder. Det har att göra med att du,
trots våra ivriga försök att begränsa oss, försöker greppa för
mycket i din undersökning. Jag saknar också ett aktivt fotnotssystem
genom uppsatsen. Jag måste ändå säga att du har en mycket god
språkbehandling med ett schvung (!) i texten.

Min samlade bedömning blir till slut (ett starkt) VG.

Herman "



.....
........
..

Ska hugga alla.

Såhär glad är jag just nu. Jag har i fyra långa veckor kämpat med en uppsats om... Ja, ämnet har varierat mellan veckorna om jag ska vara ärlig. Jag har bytt spår hundra gånger, lagt till extra ämnen en-två gånger i veckan o.s.v. Men i alla fall: en uppsats om det svenska mediaspråket och hur man belyst skandaler inom media genom tiderna. Jag har suttit och glott på microfilmer i timmar, jag har läst böcker, googlat, googlat och googlat. Jag tänker aldrig mer läsa ett ord till om Haijbyskandalen, fastän det kan vara rätt intressant. För nu är det över. Aldrig mer en historieuppsats. Aldrig mer. Pust.
I veckan, innan jag lagt till mitt extra skandal-spår låg min uppsats på vg. Får jag inte mitt mvg nu kommer jag gråta blod i flera dagar.
Nej, det kommer jag inte förresten, för får jag ett vg är det bevis nog: jag ÄR inte efterbliven.

Och skönt är väl det. Jag höll på att bryta ihop den första veckan av kursen. Jag grät och grät och grät och kände mig som världens dummaste människa. Men det gör jag inte längre. Jag kan om jag vill, det vet jag nu. Och jag är inte smart och en superelev, men jag är i alla fall normalbegåvad och kan prestera om jag bara ger mig fan på det. Och det räcker gott och väl för mig. Huuu. Vad ovant och kaxigt det känns att skriva bra saker om mig själv.

Imorgon är det i alla fall seminarie och någon annan ska läsa min uppsats och sedan berätta om den. Jag hoppas jag fortfarande har det här självförtroendet då, så jag inte faller ihop till en gråthög igen. Haha.

JAJA, helgen har i alla fall varit trevlig.
Jag fick dricka öl och shots och dansa med en nyfunnen och hemskt fin kamrat och världens finaste lillHampe. Jag fick veta exakt hur galet mycket Hampus älskar mig och jag fick ligga bakis och vara världens sämsta kompis och värd under en melodifestivalkväll med Johanna, Warden och Wassberg. Och så skrev jag ju klart min uppsats.
Nu är klockan fyra och jag ska borsta tänderna och duscha. HÄHÄ!

Tre veckor kvar tills jag drar iväg hem till Svallet. HUUU längtar.
HERRÅ!

Var ute med Hampus och Maja Westerlind igår.
Drack hÖöÖndra stöl. Det var superkul.
Inte lika kul idag dock.

Snart kommer Johanna, Wassis och Warden hit.
Vi ska se på melodifestivalen och äta godis.

Ska spy nu.
Herrå!

Hej.
Jag ligger i sängen, däckad. Gick ner på bibblan idag i hopp om att hitta något schyst till min uppsats, men när microfilmen för maj 1952 var "sönder" gav jag upp och gick hem. Jag fick dock en fin stund i solen nere i Almedalen med Hampus och en kopp varm choklad i hans sällskap. Jag lånade dessutom "gänget på tunnelbanan", Julia! Så nu blir det läsa av. Så fort jag ryckt upp mig, duschat, klätt på mig, diskat mitt diskberg och slutat lipa.

Allt har känts lite motigt på sista tiden. Eller inte "på sista tiden", kanske. Snarare sedan i fredags. Jag är uttråkad av ön, känner mig instängd och liksom till ingen nytta alls. Jag bara är, vilket gör mig tokig. Önskar att Julia blir frisk snart så jag får komma utanför dörren, så jag slipper känna mig tokig och ensam. (Eller ensam tokig.)
Att jag är uttråkad får rätt otrevliga konsekvenser. Istället för att försöka hitta saker som gör mig glad försöker jag hitta saker som gör mig mer nedstämd. Jag hittar småsaker som Hampus säger eller gör som jag kan misstolka och starta bråk utav, jag söker upp gamla vänner som jag tappat kontakten med och läser deras facebook-loggar, jag lyssnar på musik som får mig att längta hem etc.

Jag önskar att jag inte var på det här sättet.
Jag önskar att jag skulle säga ja när Wassberg ringer och frågar om han får komma förbi. Jag önskar att jag inte avbröt Kim mitt i en konversation för att säga att jag måste gå. Jag önskar att jag svarade när folk ringde mig, istället för att låtsas som om jag haft telefonen på ljudlös. Jag önskar jag kunde möta alla de här människorna och våga säga "det känns inte så bra just nu". Men det gör jag ju inte, jag ligger kvar här och låter telefonen ringa.
Jag har ju liksom byggt upp min image som glad och energisk nu. Jag kan ju inte bara riva ner allt.

Jaja, från det ena till det andra.
Jag skulle på treafest imorgon. Hade köpt utstyrsel och allt. Men jag går inte på treafest imorgon. Julia är sjuk och Hampus kommer inte in. Och fler än så känner jag inte. Så vi går ut på fredag istället. Och äter sushi med Johanna på lördag. Det blir bra, det blir fint.
Tills dess ska jag plugga, läsa och överleva.
Det är mycket nu!