När jag var yngre var Jokkmokk-sonen Magnus Ekelund mitt s.k. "frikort" i alla mina (fåniga) förhållanden. Magnus gick på den tiden under artistnamnet "Elmo" och framstod som en desperat och svårmodig varelse med korpsvart snedlugg som sjöng om olycklig kärlek. Och sådant gillade ju jag.














Ja, såhär såg då denne Magnus ut.

Jag tyckte självklart att Magnus var "fett snyyyyyyyyyyyygg!!!" på den tiden. Och det var han ju faktiskt också.

Jag har länge följt Magnus blogg: http://www.djungeltrumman.se/magnusekelund
Han har genom åren förändrats en hel del, till det bättre, enligt min mening. Han spelar numer mognare musik, musik som känns bra och som verkligen andas norrbotten. Dessutom är texterna på Svenska. Och Magnus, ja, han har gått från att ha varit en pubertal rocker till att bli en charmig, småmullig och helt vansinnigt rolig vuxen människa. (Av hans blogg att döma)

Det kanske också är värt att berätta att Magnus inte längre är mitt "frikort". Tror inte ens jag har något sådant längre :( Ingen är bättre än Hampe ändå.











Såhär ser alltså Magnus ut nu för tiden.

Poängen med det här blogginlägget: JAG VILL VARA KOMPIS MED MAGNUS EKELUND!!! Jag kan sitta i timmar och bah glo på hans videobloggar. Och skratta. Jag vill vara med Magnus, jag vill leka och busa med Magnus, jag vill dricka kaffe med Magnus, jag vill skrika och gapa, sjunga och hoppa med Magnus.
JAG VILL HÄNGA MED MAGNUS!

Ska lägga in värsta bästa kompis-stöten på honom när jag ska se honom i Sundsvall i April.
Hoppas han fattar.