Jag har en gammal kamrat, eller ja... Han räknas nog mer som gammal bekant nu för tiden, som ger mig en sådan hemsk ångest att jag knappt orkar röra mig ibland.
Så fort jag ser honom, pratar med honom eller ser hans statusuppdateringar vill jag bara lägga mig ner och sova i tusen år.
Anledningen:
Denne bekant är exakt lika gammal som mig, alltså exakt, vi är födda samma år på samma datum, men han har gjort allt jag någonsin velat uppnå, som jag ännu inte klarat av eller uppnått.

Han har tagit körkort, han skriver för en rad tidningar, han har en egen podcast, han går på spelningar och konserter och träffar alla mina favoritartister, han blir bra på bild, han blir tagen på allvar, han får jobb, jobb, jobb.

Vi är exakt lika gamla,
vi går samma gymnasieutbildning,
vi gick i samma klass i två år,
vi har exakt samma förutsättningar
men han lyckas med allt
medan jag inte lyckats med något av ovanstående.

Det jag menar är inte att jag rent och skärt avundas honom. Jag menar bara att det är skitjobbigt att ha blivit så brutalt omkörd av denne herre. Att jag inte vuxit upp.
Vad gör jag för nytta liksom?
Inte ett dugg.

Jag har hundra spänn på kontot, en telefon som inte fungerar och en massa övervikt. Inte ett endaste litet jobberbjudande, inte en endaste bästa kompis, inte ens ett körkort.

Nu ska jag äta godis och inte kamma håret.