Hej kiddos.
Jag har inte mycket att dela av mig av idag, egentligen. Jag skriver bara för att berätta en sak:
Jag är kär. "IGEN?!?!?" tänker ni då. Men så är det inte. För jag har inte varit kär på 1,5 år, även om jag kanske hävdat detta. Det blir lätt så när man är i ett förhållande och ständigt famlar i mörkret efter en anledning till att stanna kvar i detta, att fortsätta vara tillammans fast man kanske inte mår så himmelens bra av det, egentligen. (När man är envis och intalar sig att man ju inte kan släppa någon man älskar) Det är skönt att svara "men jag är ju kär" när ens kompisar och familj ifrågasätter varför man stannar kvar.
Men jag är kär nu. På riktigt. Ni vet när man har fjärilar i magen och svettiga handflator och man inte kan sluta prata om personen - så kär.
Jag är kär i en människa som gör mig glad. Jag känner ingen tvång, jag har inga skyldigheter gentemot den här personen, jag bara VILL vara med honom.
Han heter Victor. Han är från Härnösand. Han är fantastisk.

Det var allt.
Jag återkommer när jag ätit tacopaj och tittat på mello

MVH
Ultra-Svenssoon