Fredag

Du säger att jag är levande och jag känner igen bruset i min bröstkorg. Som den där gången jag satt med dimmiga ögon på Perfect pint för några år sedan och någon sa att jag var varm. Jag har inte alls känt mig så levande på sistonde, jag har känt mig som en vissen bukett någon fortsatt låtit stå i vatten så länge att det surnat. Men så brusar du i bröstet, sticker trivsamt men ändå obehagligt. Som när man får sockerdricka i benet och vet att det kommer bara göra ont om man flyttar på det, det är lika bra att låta det brusa. Det är rätt skönt ändå, för det känns.

Jag berättar att jag blivit lurad igen och du säger att du aldrig lurat mig. Jag tänker att jag aldrig lurat dig heller, du är den enda jag aldrig lurat. Du säger att du blir stolt över mig när jag ringer och ber om de utlånade pengarna tillbaka. Fastän jag bara vill ge dem till honom, som någon slags betalning för att jag fick känna mig speciell en stund.  Jag vet inte om det är någon slags omvänd prostution.  

Det var rätt slätstruket. Det stacks inte och det gjorde inte ont. Allra minst exploderade det, men jag tänkte att sist det var på det viset var jag i alla fall trygg. I tre år var jag trygg och jag hade säkert kunnat vara trygg resten av livet om jag stannat kvar.  Jag hade kunnat varit älskad och haft någon att baka bröd i köket med varje söndagseftermiddag. Det kändes på samma sätt den här gången; jag hade säkrat min framtid och jag skulle vara förevigt säker, förevigt någons. Och jag skulle inte låta mig själv ens tänka på att längta ut.

Jag berättar att inte ens det jag tror är säkert stannar hos mig. Du svarar för första gången på månader och du säger att du har tänkt på mig varje dag. Att du aldrig försvann. Jag vill leta i buskarna framför rådhuset efter de bortkastade alla hjärtans dag-presenterna. Jag vill bara säga hej då till dem, de förtjänade bättre, jag hoppas de förstår att det inte var deras fel.

Jag har aldrig nöjt mig med halvmesyrer. Du är allt. Du brinner i mig och jag bränner mig, men häller alltid på mer tändvätska. Jag vaktar elden hela tiden för du får inte slockna, du är det enda som håller mig varm.