Vi föddes aldrig ur två hjärtan för ditt var tomt,
det var ur mitt och jag byggde dig utan
bruksanvisning, tejpade stommen med torr maskeringstejp.
Kvistmärkena sken igenom men jag knöt ögonbindeln
hårdare kring mitt huvud när de pekade på det som skulle få mitt bygge att
fallera,
när de krafsade i sprickorna där fukten och rötan
skulle tränga in.
Du var hålet i mitt tak du var det ruttnande träet
det ruttnade köttet som jag aldrig grävde ner.
Du stank i min säng och jag
parfymerade - komposterade inte.
Jag slösade all min Cuprinol på dig
och urholkades sakta.
Fittjävel.
Otroligt effektfullt med sista radbrytningen. Du är bäst.
SvaraRadera