Det smakar beskt och jag försöker trycka, tvinga, pressa ner
det i tårna.
På Tv-skärmen visas the dark knight rises och jag kryper
närmre intill.
Så nära intill att jag obemärkt ska kunna höja blicken och
läsa de textmeddelanden som drämmer ner i botten av din inkorg med jämna
mellanrum.
Du tycker inte om när jag läser över din axel.
Du frågar varför jag skakar och jag blir förvånad.
Ser på mina bleka, tjocka, ringbeklädda fingrar och jo, du
har rätt,
Jag skakar. Hela jag. Benen, fötterna, höfterna, magen,
armarna, allt vibrerar.
Precis som din telefon. Gång på gång.
Hans namn ser kontigt ut när det blinkar på din display
och inte på min.
Och trots att våra hårstrån skapar hjärtan i golvbrunnen vet
jag att så fort han väljer att kombinera just de där fem orden som jag fruktat
i flera veckors tid nu kommer du ta din väska och försvinna på bara någon
millesekund.
Dina köttfärsbiffar med stekt potatis,
Jag tycker synd om dig, du som slitit så hårt med middagen
för min skull.
Nu simmar den omkring i en gråbrun sörja där nere i
toalettstolen,
Smakar beskt i halsen,
i bröstkorgen,
i munnen.
i bröstkorgen,
i munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar