söndag 30 september 2012





















I halsen, i bröstkorgen, i munnen.
Det smakar beskt och jag försöker trycka, tvinga, pressa ner det i tårna.
På Tv-skärmen visas the dark knight rises och jag kryper närmre intill.
Så nära intill att jag obemärkt ska kunna höja blicken och läsa de textmeddelanden som drämmer ner i botten av din inkorg med jämna mellanrum.

Du tycker inte om när jag läser över din axel.

Du frågar varför jag skakar och jag blir förvånad.
Ser på mina bleka, tjocka, ringbeklädda fingrar och jo, du har rätt,
Jag skakar. Hela jag. Benen, fötterna, höfterna, magen, armarna, allt vibrerar.
Precis som din telefon. Gång på gång.

Hans namn ser kontigt ut när det blinkar på din display och inte på min.
Och trots att våra hårstrån skapar hjärtan i golvbrunnen vet jag att så fort han väljer att kombinera just de där fem orden som jag fruktat i flera veckors tid nu kommer du ta din väska och försvinna på bara någon millesekund.

Dina köttfärsbiffar med stekt potatis,
Jag tycker synd om dig, du som slitit så hårt med middagen för min skull.
Nu simmar den omkring i en gråbrun sörja där nere i toalettstolen,
Smakar beskt i halsen,
i bröstkorgen,
i munnen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar