Jag försöker att skriva så lite som möjligt just nu.
Mest för att jag är rädd för att börja tänka. Jag vill inte tänka på det jag gjort och allt som hänt. Inte än.
Och det är inte för min skull jag inte vill tänka, utan för Hampus. För att jag inte ska bryta ihop och ringa honom. Han behöver liksom inte det längre.
Det kanske är konstigt att jag fortfarande skriver hans namn sådär rakt på?
Hm... Bör nog sluta med det.
Jag känner mig i alla fall såhär:
(Mår dåligt om jag använder hennes bilder utan att länka.)
Jag lever i alla fall!
Kajsa tar superbra hand om mig och på måndag börjar jag skolan.
Kanske jag har sagt redan. Vet inte.
Herrå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar