Jag steg av bussen och det knarrade under skorna. Det kändes främmande men ändå så hemma. Som när man ser en gammal barndomsvän man tappat kontakten med på sta'n.
Och jag känner så mycket för Sundsvall. Jag älskar att minnas hur jag satt på taket till Hampus hyreshus, hur jag köper cherry coke på ICA bommen, dricker den i kyrkoruinen.
Jag hittade hem till linje 20 i eftermiddag.
Kände igen vart enda ansikte och busschauffören hälsade, frågade vart jag varit.
"På en ö" svarade jag och han gav mig sparpeng, växel på en hundring.
*
Ja, igår firade vi Hampus' artonårsdag. Kim och Steff kom hit och vi, tillsammans med Robin (och Hampus såklart)gav oss ut på krogen efter middag med mamma, Maud, Kanin och Tilda. Det var rätt dött ute, men trevligt, träffade några hemskt saknade kamrater och blev alldeles för full.
Var bakis som ett djur imorse, blev bjuden på kinakäk av Hampus' gudfar, vilket var guld värt.
Måste duscha. Puh.
Herrå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar