Eller "god natt", men det kan man ju inte säga i början av ett inlägg.
Klockan är halv två på natten. Jag sitter i soffan och förbannar mig själv för att jag vänt på dygnet nu när jag varit sjuk. Det är riktigt irriterande faktiskt.
Hampus måste på skolan imorgon så jag tänkte hjälpa honom på traven med att komma i säng i tid, så jag la mig med honom vid halv elva. Tänkte att det var ett ypperligt tillfälle för även mig att försöka somna i tid. Det fungerade sådär. I två timmar låg jag och vred och vände på mig, funderade och tänkte, glodde upp i taket och på garderobsdörrarna. Gav tillslut upp, tog med mig täcket och datorn och smög ut i vardagsrummet. Slog på plattan i köket och började koka nudlar. Smög fram och tillbaka mellan soffan och spisen medan det kokade.
Det jag vill komma fram till: Jag har saknat att smyga. Jag har saknat att mitt i natten behöva ta hänsyn till att någon annan sover. Det känns så mysigt på något sätt, det känns som hemma. Hemma var jag ofta vaken betydligt längre än både mamma och Kanin och behövde därför smyga omkring som ett litet spöke om nätterna. Sedan jag flyttade ihop med Hampus har vi stigit upp och lagt oss tillsammans nästan varje dag. Jag har aldrig smugit omkring medan han snusat i sängen tidigare. Till nu inatt.
Det tog dock inte lång tid innan han med säng-lockar i håret och täcket virat runt kroppen kom intassande till mig i soffan, som den vackraste lilla människan i världen han är. Nu sitter han och äter nudlar, tittar på Skål! och berättar om hur han skulle skrivit sitt eget porrfilmsmanus. Inget smäktande direkt, men nog har han fina idéer alltid.
Nu ska jag pussas med lill-lurven min.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar