Hej kiddos.
Jag har väl börjat vakna till lite igen. Det tog mig bara fyra dagar, men det brukar väl vara så. På både gott och ont.
Jag har den senaste veckan varit ensam hemma. Hela veckan. Vilket innebär att jag för första gången någonsin i mitt snart 21-åriga liv har sovit helt ensam i en hel vecka. På riktigt. Det kanske är tragiskt, jag vet inte. Men nu har jag gjort det i alla fall. Och jag överlevde.
Saker som gjort mig glad den senaste veckan:



Josefine är absolut den primära anledningen till att denna vecka varit uthärdlig, med alla hjärnspöken som mobbat mig osv.
Saker utöver Josefine som gjort mig glad emellanåt dessa dagar:

1. Det faktum att jag fått en hel vecka att tänka, helt för mig själv. Att jag själv fått känna och inse vart jag vill vara och vem jag vill vara med.

2. Att en gammal vän påminde mig om vikten av att bejaka sitt 17åriga jag (till en viss grad), och om att det är okej att lyssna på pubertal mespop och dricka svartvinbärsvin för 65 kr/flaskan ibland. Så därför bestämde jag mig för att göra just det; att lyssna på skränig musik och dricka Aurora och bli lite för full, tillsammans med människor som jag tycker mycket om.

3. Tingshuset, som erbjuder mig en plats att plugga bland människor, där jag inte får vansinnig panikångest. Och som bju'r mig mig på utgången morotskaka när jag ramlar in för sällskap en timme innan stängning.

4. CATFISH!!!



Åh, nu kan jag ju inte fortsätta skriva. Jag måste ju titta på ett avsnitt catfish innan jag somnar!
Natti!