Hej alla barn.
Det var längesedan jag skrev något vettigt nu. Det har hänt lite grejer sedan jag skrev sist, då jag satt i pyjamas hos Kanin i Östersund och drack root beer. Jag har till exempel haft en jättejättefin sommar. Jag har jobbat på Röda korset, druckit öl på jazzköket, varit på äventyrsbad (då vädret sällan tillät utomhusbad. Jämtländsk sommar...), glidit runt på Gotland, varit på yran mm. På Yran, förresten, där jag fick se feta artister. Som typ Lundell, Crystal Castles och Bo Kaspers orkester bland andra. Det var ju dock som vanligt, att jag för det mesta var alldeles för berusad för att hinna i tid till alla spelningar, eller för att ha tålamod att faktiskt njuta av konserterna. Men det hör ju till!

Nu är det i alla fall den 30 Augusti och sommaren är snart över. Inte riktigt än dock, för jag har ju flyttat tillbaka till Visby där det är sommar typ en månad längre än hemma i Norrland. Haha. Det känna konstigt att inte vara med Kanin varje dag. Jag saknar henne nästan hela tiden. Det känns konstigt att inte vakna i vårt gemensamma inferno av målarfärger, ljusslingor i taket och tekoppar. Men det känns jävligt bra att vara här också.
Jag fick skjuts ner till ön av mormor och morfar. Det var helt fantastiskt fint gjort av dem. Nästan så jag blir gråtfärdig bara jag tänker på hur jag har människor i mitt liv som verkligen ställer upp till hundramiljoner procent och gör, verkligen, allt för mig. Även min mor som lånat ut en hel förmögenhet till mig för att jag ska klara av livet den här månaden är så himla bra och fin. Och inte minst Arvid, som hjälper mig med precis ALLT jag behöver hjälp med. Skjutsar mig hit och dit, flyttar mina grejer, lagar mat åt mig, handlar med mig osv osv. Det är så underbart. Jag har det jävligt bra just nu.

Jag flyttade i alla fall in i min nya lägga igår. Den ligger i innerstan, vilket känns lite surrealistiskt efter året i Fårösund. Jag bor liksom, så centralt det går att bo i Visby i princip. I ett litet rum på 18 kvadrat med en kokplatta och dubbelsäng. Det är allt jag behöver och lite därtill. Jag älskar det faktum att jag kommer hit, upptäcker att jag har en brödrost, en vattenkokare, kaffebryggare OCH en mikro och blir helt lyrisk. Studentlivet, hah.
Arvid sov här med mig första natten. Det var skönt, för hela min kropp var lite orolig. Kan tycka att det är lite... Ja, nästan obekvämt med nya miljöer. Men det gick bra tillslut, även om jag somnade sent. Skönt att ha honom intill. Han är verkligen en enorm trygghet för mig i alla situationer.
Börjat skolan har jag också gjort. Jag ska bli lärare. I religion och svenska. Det känns konstigt. Stort. Var på skolan och skrev in mig. Trängdes med 16 000 andra elever. Lite annorlunda jämfört med folkan, där vi var typ 80 pers eller något sådant. Men jag ska väl också ta mig ur mina ständiga ankdammar någon gång. Pluggar ju på distans, så jag behöver i alla fall inte trängas i korridorerna och få panikångest och dö.

Nu har jag skrivit jättemycket. Och jag har ännu mer att skriva. Men jag tänker fatta mig kort den sista biten:
Emma är på ön. Ska träffa henne nu i helgen. DET känns surrealistiskt, om något. Ska även träffa Paulina, som bor här nu, hon med. En bit av skrivarlinjen lever kvar på ön. Och tur är väl det. Kajsa kommer hem om tre dagar också. Det ska bli skönt, så jag har någon att plugga med på dagarna. Och leva lite jävel med.
I övrigt fortsätter jag vara vansinnigt kär. Och förbannat lycklig.
Det enda som fattas är Warden och Lina.