Du drog med din pappa och du
ringde inte den kvällen.
Jag satt mitt i våra 37 kvadratmeter, begravde ansiktet i lakanen
jag grät
för att till och med min hud luktade
du.
Jag hade glömt att det blev komplicerat innan det dog men om
man scrollar
långt
syns det tydligt i min statusrad.
Det var aldrig ditt fel.
Du borde fått lämna mig precis när du velat men jag
klarade inte av att behöva se dig packa flyttkartongerna
innan jag fick ge dig
ett blodigt slag i magen.
Jag högg och högg och högg och högg och du
blev bara trasor,
slamsor,
kött.
Det borde varit jag.
Du drog med din pappa och du ringde
inte igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar