Jag bor med räven på rummet och tvärs över korridoren bor Johanna
hon känns trasig ibland och hon bjuder alltid på te som hon stulit från skolan.
Jag har aldrig bevittnat en mer trolsk utgåva
av stockholmsjävel.

Jag tar mig sällan ut
jag är inte speciellt imponerad av världen längre för du har förstört den.
Jag lappar ihop markytan ibland -
med silvertejp
för att kunna ta mig en cigaretts avstånd bort till långsamma kassörskor, snabbnudlar och konserver.
Jag har alltid glömt portkoden när jag kommer tillbaka med plånboken tom.

Jag ser dig aldrig på sta'n för jag har flyttat därifrån och vi hörs aldrig mer för du har blockerat mitt nummer och om vi skulle ses
så skulle vi inte se på varandra.

Det är ok att du knullar henne.

Du köpte mig ett munspel på alla hjärtans dag och jag lovade att lära mig så vi kunde spela tillsammans.
Men trots att jag fick tid över när du försvann
har jag inte plockat upp det en enda gång.
Jag har istället spenderat mina timmar med att vila läpparna mot något mjukare, mot

någon

 mjukare.
Du vet vem har är och du hatar honom men jag bryr mig inte
för jag är kär och jag var aldrig kär i dig.

Vattenkokaren låter som en tvättmaskin och ljusslingan i taket speglas i hennes oklanderligt välkammade raklugg.
Till Johanna är det bara två snabba steg;
det behövs ingen silvertejp.