Hej barn.

Klockan är halv två, söndag natt. Sista natten på jullovet. 

Jag har haft ett trevligt lov, trots att saker och ting kanske inte blev riktigt som jag tänkt.

Jag fick i alla fall träffa de viktigaste människorna i världen (dvs mor, kanin och mina morföräldrar) och dessutom visa upp min fina boyfriendo för la familia. Han var godkänd. Skönt. 

Vi kom till ön i fredags, och fram tills i eftermiddags har jag legat och myst under hans täcke. Men ja, idag kändes det som att det var dags att åka hem till Fårösund och äntligen göra ett hem av det här rummet. Typ slänga ut flyttkartongerna och dammsuga för första gången på drygt två månader. Det blev plötsligt ett rum som jag kan tänka mig att bo i. Hade ingen aning om att det såg ut såhär under all skit. 

Just nu är jag fruktansvärt irriterad. Fruktansvärt. 

Jag har varit ensam på internatet hela dagen. Det har varit skönt. Somnade precis, nu strax innan ett. Tänkte att "fan, det är ju lite ordning på mig i alla fall. Jag kanske kommer må bra imorgon nu när jag får sova." Men så dundrade det till och alla andra kom hem. Nu verkar det hållas någon slags rockkonsert ovanför mig. Typ. Och folk skriker. SKRIKER! Inte typ "vi pratar lite högt för de flesta är vakna", utan de gormar och gapar och flyttar omkring möbler eller vad fan de gör. 

Okej. 

Jag är helt och fullt medveten om att det låter när man bor många människor i en byggnad. Att folk spelar musik och pratar på nätterna får och kan jag leva med. Men alltså... Jag stängde av min egen musik, för jag inte kunde höra den över mina grannars. 

Söndag natt. Kul hörrni. 

Jag är väl dessutom extra grinig för att jag blev väckt. Ja, förmodligen.... 

En annan sak som faktiskt gör mig fly jävla förbannad: 

Att jag påstås ha förstört livet för en människa som så länge suktat efter den här jävla dekadensen han lever i just nu. Jag har onkeligen skadat denna människa enormt, och gjort extremt fula saker. Detta ångrar jag självklart, det var vidrigt gjort av mig. 

Har så vansinnigt mycket att säga denna människa, men kan inte nå honom på något sätt alls. Hoppas därför att han fortfarande läser min blogg och lämnar också ett litet meddelande:

Jag vet att du vet att jag alltid älskat dig helt fruktansvärt mycket och att du har varit min bästa vän under väldigt lång tid. Det jag gjorde mot dig var oförlåtligt, det vet jag. Anledningen till att jag tog dumma beslut var för att jag kände att du längtade ut och inte alls var tillfreds med livet, att du ville dricka fulvin, hänga med coola kids (de som du alltid påstod dig hata) och kanske få röka på då och då. Och att jag dessutom inte alls kände mig så jävla säker på dig då du hotade att lämna mig ungefär 137 gånger. Jag tror inte att jag förstörde ditt liv när jag gjorde som jag gjorde, utan snarare gav dig en knuff till att hitta tillbaka till den livsstil du hade innan mig. Till det som du trivdes med, då du slapp göra och säga saker som du trodde gjorde mig nöjd. 

Jag var inte nöjd med det du sa. Att du sa att du hatade dina gamla vänner, att du tyckte att missbruk var patetiskt och att du bara ville vara med mig. För jag vet att du ljög.

Dessutom

vet jag att du var ett svin långt innan jag var det. Jag hade bara vett nog att bekänna, till skillnad från dig.

Du är på många sätt en jubelidiot, men du kan alltid, alltid komma till mig om det är något, för jag bryr mig fortfarande om dig. 

*

Så, puh. Det där var ju det mest patetiska jag någonsin använt min blogg till, tror jag...

Ja, och när jag inte är nyvaken och förbannad går jag mest omkring och är kär nu för tiden. Jättekär. För han är den bästa och finaste och mest fantastiska i HELA JÄVLA VÄRLDEN OCH JAG ÄR SÅ KÄR I HONOM ATT JAG VILL KLÄNGA MIG FAST PÅ HANS BRÖSTKORG OCH ALLTID SITTA DÄR!!!

Men det har jag säkert skrivit tidigare... 

Den känslan är dock den enda som jag har riktig kontroll över just nu. Det känns som att mitt innanmäte har ett gäng trådar, eller tentakler om man så vill, som flyter omkring och försöker greppa något att hålla fast vid. 

Det går inte så bra. 

Nu jävlar är jag trött.

Hejrå.