Det kom upp i fredags, nämndes.
Orsakade
vibrationer i den vita tråden som skjutits över östersjön och genom halva jävla Sverige.
Rubbar det jag målat upp – en duk färgat av det lagoma landet.

Vi drack så mycket vitt på flaska, för det var först då jag kände igen dig. Men aldrig längre, och jag förstod inte förrän nyligen varför du plötsligt slutat berätta om den där flickan du varit så våldsamt förälskad i.

Hon hade vänt bort huvudet på måndag morgon
för att låta dig slå henne över rund och rosig kind.

Det kom upp i fredags;
ditt namn.
Och hon pratade om dig på ett sätt
som gjorde att det ilade i mig.
För jag hade trott
att du varit
liksom död.