att hon kryper in genom springan under vår ytterdörr så fort du går ut för att fylla dina lungor med tjära.
Jag hade uppskattat om den enda av dina vänner vars väsen jag faktiskt uppskattar inte sa hennes namn gång på gång på gång där han sitter i vår soffa.
Att han inte smutsade ner tapeterna med hennes existens.
För ibland får han mig att känna att det finns ett annat Visby.
(Men det vet vi båda två att det inte gör)
Jag önskar hon inte satt i samma klassrum, andades samma jävla gotlandsluft som du dagarna i ända och jag önskar att jag kunde radera det som varit och
ibland
även det som är.
Jag skulle vilja förgöra hela hennes uppkomst
sisådär en lite mer än sexton år sedan hugga hennes äckliga morsa i livmodern så vårt liv hade varit vårt och vårt och ingen annans.
(Nu var det inte så jävla finstämt längre va?)
Jag hade velat radera varenda förbannad gemensam vän, vartenda foto som påvisar att hon låtit sina läppar vila mot din hals och jag hade velat bränna alla minnesbilder med någon slags fiktiv psykisk eld som brann och brann tills hon vred sig i plågor.
Jag önskar ibland att jag aldrig uppmuntrade dig att köpa den där jävla BDt-shirten, att den inte låg i vår garderob med något som kanske kan vara spår av hennes hud kvar i den svarta bomullen. Jag önskar att jag aldrig tagit det där fotot på dig som hon tyckte var så jävla gulligt.
Jag önskar att du älskat mig hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar