Godmorgon.
(Får säga så, jag, för jag är ledig idag juuu! HÄHÄ)
Igår firade jag och Hampus två år tillsammans. Kändes rätt mäktigt faktiskt. Att jag har lyckats behålla någon så länge, någon som dessutom älskar mig och gör typ allt i hela världen för mig!!!
Ja, sjukt mäktigt...
Vi möööös (fortfarande oklart för mig om det heter "myste" eller "mös"), gick ut och åt och sedan satt vi i soffan och tyckte om varandra och åt popcorn och drack trocca hela kvällen. Helt perfekt.
Jag hann också göra lite radiointervjuer på sta'n med Johanna igår. Ja, till vårt radioprogram vi håller på med i skolan. Älskar att gå ut och intervjua folk med Johanna, hon är en sån fröjd både för ögat och att prata med att jag inte behöver anstränga mig så mycket för att intervjun ska bli bra. Alla blir så charmade av henne att de bara pratar och pratar och Johanna i sin tur kommer alltid med såna helbra frågor att jag ibland känner att jag kanske inte alls ska jobba med sådant där när jag blir gammal. För det finns folk som gör det så himmelens mycket bättre än mig, alltså.
Ja, det var kul i alla fall. Mysigt liksom.
Det är tur att Johanna är så framåt, för imorgon påbörjar vi B7-projektet, d.v.s. åka runt på alla sju öar i Östersjön och intervjua skolungdomar om deras framtidsvisioner o.s.v. Vi börjar här på Gotland imorgon, på säveskolan, som är typ Gotlands Hedbergska. Alla som äääär något går på Sääääveee. (Tycker de i alla fall. Inte jag. Förutom min pojkvän såklart, han ääär något.)
Jag är i alla fall riktigt nervig inför det här. Tycker inte om att intervjua folk i min egen ålder, känner mig alltid dum och töntig och konstig. Och ful. Och nu ska vi intervjua esteter, som om det vore bättre. Vi ska heller inte bara intervjua dem, utan mingla runt lite innan, göra eleverna beredda på vilka frågor vi kommer ställa o.s.v.
Dessutom har jag en galen prestationsångest, då båda mina medialärare + en av pojkarna i min klass som jag aldrig yttrat ett ord till ska vara med...Och det hela ska filmas. Jag är inte van att mina lärare säger "Amen, Amanda, du är ju riktigt duktig, vi vill ha med dig på det här, för du kommer klara av det galant". Visst är det kul att höra, men nu har jag ju förväntningar att leva upp till. Kan inte bara glassa runt och SÄGA att jag är världens bästa textelev längre. HJÄLP!
Ja, var det något mer?
JO! Jag kan sova igen! Jag drömmar inte totalt vidriga och superhemska drömmar längre. Skönt. Jag trodde verkligen jag hade nått bristningsgränsen här i veckan då jag till och med började hallucinera om nätterna och morgnarna. Men det vände. Tack gode Gud för det. Nu sover jag lugnt och skönt i vår stora myssäng.
Nu ska jag göra Stumle stolt och göra min samhällsrapport om skuldkrisen. HÄHÄ, KUUUUL!
HEJRÅ!