lördag 5 juni 2010

Utvärdering av veckan på Rhodos.

God eftermiddag, kamrater!

Som ni förmodligen vet kom jag hem ifrån Rhodos i Onsdags. Veckan där var tokigt trevlig, då vi, ett helt gäng brudar (Steff, jag, Kanin, Mathilda, Maud och Mor) njöt av solen, människorna, havet, den goda maten och livet i allmänhet. Det finns egentligen inte så mycket att berätta. En solsemester är ju alltid en solsemester liksom. Men det var en mycket trevlig solsemester den här gången. (y) (Bilder finns på min bilddagbok)

Vi landade ju som sagt på midlanda på onsdag kväll, och lycka över att kommit hem till Sverige helskinnad växte sig större och större i mitt bröst när jag såg de gröna granarna komma närmre och närmre under mig. Det finns ingen bättre känsla än att komma hem, kan jag tycka!
Jag, som så länge tyckt att livet varit pest och pina kände längtan och saknad efter Hampus, efter Ina, efter tjejerna, min familj och mina medmänniskor. Jag längtade till att få komma upp för trapporna på skolan igen, att få kasta av mig min axelväska och på svenska diskutera med lärarna. Jag längtade efter min säng, min svenska musik (Ja, jag menar... Det är liiiite svårt att få tag i playlists med Håkan, Elmo, Hästpojken, Broder Daniel osv i grekland). Jag längtade efter att kunna sätta mig på bussen på morgonen, utan att alls behöva konversera med personen i sätet bredvid.
För visst är det lite så i Sverige. Att det inte finns någon riktig tvång till att socialisera med andra människor, så som det gör på de utländska turistorterna. Trots att jag älskar att prata med människor vill jag gärna vara den som bestämmer när jag ska vara social eller inte. Under en veckas tid har bar-och resturangpersonal varit på oss som jag vet inte vad. Överallt har folk velat prata, tjoat, hejat, skrikit efter oss, bara för att få sälja sina saker eller drinkar. Något som i längden är väldigt frustrerande.

Så ja, kort och gott; borta bra, men hemma bäst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar