Äntligen har sommaren kommit igång på riktigt! Solen skiner mest hela tiden, jag är ute och flänger så ofta jag orkar och midsommar blev en höjdare.
Härom kvällen hade jag och tjejerna en helkväll på dyket med grill, fika och kubb. Vi drog sedan vidare till bommen där det blev ännu mer kubbspel. Sommarnätter är härliga!
Midsommar i alla fall... Det är väl kanske läge att utvärdera den dagen nu... :)
Det blev käk på Berga med mor, Jenny och Kanin. Därefter begav jag och Kanin oss in till Hampus där vi mötte upp honom och Glenn. Tillsammans vandrade vi upp på Södermalm till Simon "Sajber" Jonsson. Mycket trevliga människor, mycket bra musik, en mycket mycket trevlig kväll, som faktiskt inte slutade alltför sent p.g.a regn och krångel med taxin. När vi kommit hem till Njurunda skyndade vi (Hampus, Kanin och jag) oss genast vidare till klockarberget där vi träffade Robert och Teo, vilket också var jättetrevligt, kan jag tycka. Slutstationen blev i alla fall Berga, där vi i alldeles för trånga sängar tillslut somnade. Vissa av oss jättenöjda med kvällen, vissa av oss mindre nöjda.
Den kommande veckans schema är proppfullt. Imorgon kliver jag upp och följer med Kanin när hon klipper sig, sedan beger vi oss in till stan för en fika med Ina, och för att fixa gatufestbiljetter. Nu är det inte långt kvaaar! Krunegård, Timo, Kent, Hoffmaestro, Tvivelfront, Oh my!, och många många fler. Det kommer bli så roligt! Peppar peppar... Eh, ja. Dagarna därpå, fram till fredag kommer gå åt till jobb, eftersom jag verkligen vill få klart det innan gatufesten. På fredag åker jag till stugan och grejar lite. Kommer hem igen på söndag... Eller måndag, jag har ingen koll faktiskt. Haha.
Bilder ifrån midsommar kommer slängas upp på bilddagboken inom kort. Men nu ska jag sätta mig på en filt på gräsmattan och lägga pärlplattor! :D
PUSS!
söndag 27 juni 2010
fredag 18 juni 2010
Han tuggar kex
Vi kan somna in i likgiltighetens dofter
eller spilla blod i någon revolution.
Vi kan vakna upp till verklighetens monster
eller dränka dom i någon religion.
Vi kan göra vad du vill.
Jag vill bara vara bredvid.
tisdag 15 juni 2010
Jane Doe
HEJ!
Klippt mig kort, sovit en massa!
Tjejerna minus Steff plus Hampus ikväll! :D
Hejdå!
FÖRRESTEN! Så här ser jag ut i håret nu!
PUSS
måndag 14 juni 2010
Har ni det kul på resturangen?
"Hejsan mamma och pappa!"
Eh, hallå kamrater!
Klockan är tjugo över elva och jag är redan i full gång. Jag har hunnit in till stan en sväng och tillbaka för att lämna lite böcker på skolan t.o.m. Och Hampus har bara sover... Det ser skönt ut.. jag kanske också ska lägga mig igen snart. Hm...
Gårdagen blev ganska hyfsad och mysig. Tråkigt med regnet bara, och synd att folk jobbar om dagarna, så det inte blir så mycket "ränna omkring på byn" om nätterna. Haha. Hampus och Steff kom hit, och tillsammans med familjen åkte vi till skatan och köpte räkor, jordgubbar och lite annat gott som vi mumsade i oss på altanen. Därefter kom Lajven och Mathilda och vi begav oss ner på grimman där vi grillade och hade det mest bara mysigt. Lite senare kom även Moa, Julkan och Teo. Trevligt.
Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sedan krypa ner bredvid Hampe. Ikväll blir det tårtkalas med släkten för Lillasyster kanin.
PUSS!
Eh, hallå kamrater!
Klockan är tjugo över elva och jag är redan i full gång. Jag har hunnit in till stan en sväng och tillbaka för att lämna lite böcker på skolan t.o.m. Och Hampus har bara sover... Det ser skönt ut.. jag kanske också ska lägga mig igen snart. Hm...
Gårdagen blev ganska hyfsad och mysig. Tråkigt med regnet bara, och synd att folk jobbar om dagarna, så det inte blir så mycket "ränna omkring på byn" om nätterna. Haha. Hampus och Steff kom hit, och tillsammans med familjen åkte vi till skatan och köpte räkor, jordgubbar och lite annat gott som vi mumsade i oss på altanen. Därefter kom Lajven och Mathilda och vi begav oss ner på grimman där vi grillade och hade det mest bara mysigt. Lite senare kom även Moa, Julkan och Teo. Trevligt.
Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sedan krypa ner bredvid Hampe. Ikväll blir det tårtkalas med släkten för Lillasyster kanin.
PUSS!
torsdag 10 juni 2010
Torsdag natt och jag söker.
Minns du vår blodsed,våran lag?
Vårt dumma korståg
mot en lika korkad stad.
Glad sommar
Jaha. Det var det läsåret.
Visst har det varit ett relativt fint år med nya vänner och nya upplevelser. Det har varit fruktansvärt kul att få börjat på en linje där jag får ägna mycket tid åt mitt skrivande, där vi oftast fått fria händer i vårt arbete och där vår kreativitet uppmuntras varje dag. Jag är mycket nöjd med mitt val av linje och skola. Dock har även jag mina kriser då jag tvivlar på min framtid och på om mitt val verkligen var det klokaste. Men trots att det varit ett ganska bra år i skolan måste jag ändå säga att det är någonting som fattats, någonting som gjort mig lite avslagen och... Ja, ärligt talat så måste jag säga att, utöver skolarbetet är jag inte alls speciellt imponerad av den "underbara" gymnasietiden. (Ja, som jag knappt är halvvägs igenom, men ändå.)
Jag var på Heliås skolavslutning ikväll och såg hur min lillasyster stod där framme i kyrkan för näst sista gången. Hur Moa och Julkan tog emot sina sista betyg och sedan glada och förväntansfulla för framtiden skuttade ner för kyrktrappan. Som vanligt blev jag blödig, började tänka på för hur jag tillsammans med min klass stod där framme för ett år sedan och tänkte att "snart är vi stora, snart är gymnasietiden med fester, nya vänner, människor och möjligheter här" . Hur vi kramades och grät när vi insåg att vi skulle skiljas åt. För visst var det så vi tänkte då... I alla fall jag. Att det var nu livet började på riktigt. Nu skulle jag festa och träffa människor varje helg, varje dag.
Så sitter jag här nu, ett år senare och tänker att jag faktiskt inte alls träffat på särskilt många, enligt mig, nämnvärda fester, äventyr eller personer. Visst har jag hittat guldkorn som jag redan knutit extremt starka band med. Framförallt Ina och Hampus. Men också Bosse, Jim och Kim. Jag inser sakta att jag faktiskt hade det väldigt mycket roligare innan gymnasietiden än under den. (Men jag vill tacka Hampus och Ina för att ni förgyller min vardag. Ni är de två som tar med mig ut på äventyr och som jag faktiskt har jävligt roligt med. Jag är väldigt imponerad av er två som människor och vänner. Ja, pojkvän också, såklart.)
Varje avslutningskväll brukar jag tillsammans med ett helt gäng vänner vara hemma hos mig och grilla och umgås. Varje år i tio år. Ikväll var inte en enda av mina gamla vänner här. Lillasyster hade dock en liten skara sköna människor på besök, men själv satt jag bara där som ett fån. Vart skulle jag ta vägen? Det fanns inga jag längtade till. Ingen grupp människor jag ville fira mitt lov tillsammans med. Delar av min klass skulle jag vilja träffa, visst, och så Hampus då såklart. Men vad skulle det bli för tillställning? Tre personer och en folköl var? Ja, för ni vet... Att få ihop hela min klass på samma plats, och sedan få oss att umgås allihop tillsammans skulle vara omöjligt. Och tyvärr är det ännu mer osannolikt att få ihop min gamla klass och göra en fin kväll av det. (Aaah, vad jag saknar det som var!)
Jaja, sommaren kommer bli fin i alla fall! Gatufesten, urkult med Hampus, Mathilda, Dennis, Lisa, Kanin och Steff och sedan en tripp till Stenungsund som vanligt. Resten av sommaren ska jag bara ta som den kommer.
Men jag kan ändå inte sluta undra; vad händer med mig till hösten, då Lajven och Hampus flyttar och Bosse och Jim byter skola? Kommer allting bli spännande och roligt nästa termin, eller är det kanske dags att ta sig vidare till en annan skola, en annan stad?
Godnatt.
Amanda.
Visst har det varit ett relativt fint år med nya vänner och nya upplevelser. Det har varit fruktansvärt kul att få börjat på en linje där jag får ägna mycket tid åt mitt skrivande, där vi oftast fått fria händer i vårt arbete och där vår kreativitet uppmuntras varje dag. Jag är mycket nöjd med mitt val av linje och skola. Dock har även jag mina kriser då jag tvivlar på min framtid och på om mitt val verkligen var det klokaste. Men trots att det varit ett ganska bra år i skolan måste jag ändå säga att det är någonting som fattats, någonting som gjort mig lite avslagen och... Ja, ärligt talat så måste jag säga att, utöver skolarbetet är jag inte alls speciellt imponerad av den "underbara" gymnasietiden. (Ja, som jag knappt är halvvägs igenom, men ändå.)
Jag var på Heliås skolavslutning ikväll och såg hur min lillasyster stod där framme i kyrkan för näst sista gången. Hur Moa och Julkan tog emot sina sista betyg och sedan glada och förväntansfulla för framtiden skuttade ner för kyrktrappan. Som vanligt blev jag blödig, började tänka på för hur jag tillsammans med min klass stod där framme för ett år sedan och tänkte att "snart är vi stora, snart är gymnasietiden med fester, nya vänner, människor och möjligheter här" . Hur vi kramades och grät när vi insåg att vi skulle skiljas åt. För visst var det så vi tänkte då... I alla fall jag. Att det var nu livet började på riktigt. Nu skulle jag festa och träffa människor varje helg, varje dag.
Så sitter jag här nu, ett år senare och tänker att jag faktiskt inte alls träffat på särskilt många, enligt mig, nämnvärda fester, äventyr eller personer. Visst har jag hittat guldkorn som jag redan knutit extremt starka band med. Framförallt Ina och Hampus. Men också Bosse, Jim och Kim. Jag inser sakta att jag faktiskt hade det väldigt mycket roligare innan gymnasietiden än under den. (Men jag vill tacka Hampus och Ina för att ni förgyller min vardag. Ni är de två som tar med mig ut på äventyr och som jag faktiskt har jävligt roligt med. Jag är väldigt imponerad av er två som människor och vänner. Ja, pojkvän också, såklart.)
Varje avslutningskväll brukar jag tillsammans med ett helt gäng vänner vara hemma hos mig och grilla och umgås. Varje år i tio år. Ikväll var inte en enda av mina gamla vänner här. Lillasyster hade dock en liten skara sköna människor på besök, men själv satt jag bara där som ett fån. Vart skulle jag ta vägen? Det fanns inga jag längtade till. Ingen grupp människor jag ville fira mitt lov tillsammans med. Delar av min klass skulle jag vilja träffa, visst, och så Hampus då såklart. Men vad skulle det bli för tillställning? Tre personer och en folköl var? Ja, för ni vet... Att få ihop hela min klass på samma plats, och sedan få oss att umgås allihop tillsammans skulle vara omöjligt. Och tyvärr är det ännu mer osannolikt att få ihop min gamla klass och göra en fin kväll av det. (Aaah, vad jag saknar det som var!)
Jaja, sommaren kommer bli fin i alla fall! Gatufesten, urkult med Hampus, Mathilda, Dennis, Lisa, Kanin och Steff och sedan en tripp till Stenungsund som vanligt. Resten av sommaren ska jag bara ta som den kommer.
Men jag kan ändå inte sluta undra; vad händer med mig till hösten, då Lajven och Hampus flyttar och Bosse och Jim byter skola? Kommer allting bli spännande och roligt nästa termin, eller är det kanske dags att ta sig vidare till en annan skola, en annan stad?
Godnatt.
Amanda.
lördag 5 juni 2010
Utvärdering av veckan på Rhodos.
God eftermiddag, kamrater!
Som ni förmodligen vet kom jag hem ifrån Rhodos i Onsdags. Veckan där var tokigt trevlig, då vi, ett helt gäng brudar (Steff, jag, Kanin, Mathilda, Maud och Mor) njöt av solen, människorna, havet, den goda maten och livet i allmänhet. Det finns egentligen inte så mycket att berätta. En solsemester är ju alltid en solsemester liksom. Men det var en mycket trevlig solsemester den här gången. (y) (Bilder finns på min bilddagbok)
Vi landade ju som sagt på midlanda på onsdag kväll, och lycka över att kommit hem till Sverige helskinnad växte sig större och större i mitt bröst när jag såg de gröna granarna komma närmre och närmre under mig. Det finns ingen bättre känsla än att komma hem, kan jag tycka!
Jag, som så länge tyckt att livet varit pest och pina kände längtan och saknad efter Hampus, efter Ina, efter tjejerna, min familj och mina medmänniskor. Jag längtade till att få komma upp för trapporna på skolan igen, att få kasta av mig min axelväska och på svenska diskutera med lärarna. Jag längtade efter min säng, min svenska musik (Ja, jag menar... Det är liiiite svårt att få tag i playlists med Håkan, Elmo, Hästpojken, Broder Daniel osv i grekland). Jag längtade efter att kunna sätta mig på bussen på morgonen, utan att alls behöva konversera med personen i sätet bredvid.
För visst är det lite så i Sverige. Att det inte finns någon riktig tvång till att socialisera med andra människor, så som det gör på de utländska turistorterna. Trots att jag älskar att prata med människor vill jag gärna vara den som bestämmer när jag ska vara social eller inte. Under en veckas tid har bar-och resturangpersonal varit på oss som jag vet inte vad. Överallt har folk velat prata, tjoat, hejat, skrikit efter oss, bara för att få sälja sina saker eller drinkar. Något som i längden är väldigt frustrerande.
Så ja, kort och gott; borta bra, men hemma bäst.
Som ni förmodligen vet kom jag hem ifrån Rhodos i Onsdags. Veckan där var tokigt trevlig, då vi, ett helt gäng brudar (Steff, jag, Kanin, Mathilda, Maud och Mor) njöt av solen, människorna, havet, den goda maten och livet i allmänhet. Det finns egentligen inte så mycket att berätta. En solsemester är ju alltid en solsemester liksom. Men det var en mycket trevlig solsemester den här gången. (y) (Bilder finns på min bilddagbok)
Vi landade ju som sagt på midlanda på onsdag kväll, och lycka över att kommit hem till Sverige helskinnad växte sig större och större i mitt bröst när jag såg de gröna granarna komma närmre och närmre under mig. Det finns ingen bättre känsla än att komma hem, kan jag tycka!
Jag, som så länge tyckt att livet varit pest och pina kände längtan och saknad efter Hampus, efter Ina, efter tjejerna, min familj och mina medmänniskor. Jag längtade till att få komma upp för trapporna på skolan igen, att få kasta av mig min axelväska och på svenska diskutera med lärarna. Jag längtade efter min säng, min svenska musik (Ja, jag menar... Det är liiiite svårt att få tag i playlists med Håkan, Elmo, Hästpojken, Broder Daniel osv i grekland). Jag längtade efter att kunna sätta mig på bussen på morgonen, utan att alls behöva konversera med personen i sätet bredvid.
För visst är det lite så i Sverige. Att det inte finns någon riktig tvång till att socialisera med andra människor, så som det gör på de utländska turistorterna. Trots att jag älskar att prata med människor vill jag gärna vara den som bestämmer när jag ska vara social eller inte. Under en veckas tid har bar-och resturangpersonal varit på oss som jag vet inte vad. Överallt har folk velat prata, tjoat, hejat, skrikit efter oss, bara för att få sälja sina saker eller drinkar. Något som i längden är väldigt frustrerande.
Så ja, kort och gott; borta bra, men hemma bäst.
fredag 4 juni 2010
Tunn
Tvåsamhet är ondskan
och singelliv det dödar.
Vi bygger murar runt våra hjärtan
för att hålla det tryggt.
Men jag vill inte vara trygg,
jag vill ju brinna och sånt
och minnas hur vacker du är.
Och varför jag en gång föll
så hårt och handlöst för dig
Ps. Inlägg om Grekland kommer snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)