Tja kiddos.

En förmiddag i början av November låg jag ensam hemma och tittade på TV. På Dr. Phil, faktiskt. Tycker det är sjukt INSPIRERANDE (moget val av ord för att beskriva ett dåligt tv-program va?) och ligger alltid där och kliar mig på hakan och hummar instämmande när han skakar om de små liven som söker hans hjälp. Hade dock lovat mig själv att aldrig erkänna detta för någon, men jag är ju dålig på att hålla hemlisar. I alla fall, där ligger jag och tittar på någon stackars fru vars man är en tvångsmässig lögnare, och plötsligt säger Herr Phil :
"En vinnare väljer att inse istället för att blunda"
PANG! WOOOH! BANG! så hände det i mig, jag övergick från att klia mig på hakan till att fara upp ur sängen och tänka "Ja jävlar du!!!" och så bara valde jag att fejsa de just då svåraste sanningarna i min vardag. Det känns bra nu, och trots att jag sett mig över axeln mer än en gång håller jag kursen framåt.

Julen har jag tillbringat med la familia hos mormor och morfar. Det var en fet jul med fet mat och feta presenter och en fet (men smått svärmande) familj. Nu ska jag smälta allt käk i några dagar och ladda om inför nyår och en förhoppningsvis lyckad fest.
Ser framemot att komma hem till Östersund imorgon, till fint sällskap, stor säng och förhoppningsvis nybakade bullar (HÄHÄ)

Jag borde sova för längesedan, för morfar har sagt att han ska hämta mig och Ida här tio imorgon, vilket innebär att han bör komma vid åttasnåret om jag känner honom rätt.
Natti.



.