Hej barn.
Jag lever, fan.
Min dator pajade nu i veckan, så jag har liksom inte kunnat skriva något.
Nu har jag dock köpt en ny. Bara sådär. Det gick på en kvart. Hoppas jag inte är lurad... Det är jag förmodligen. Men Kajsa verkade i alla fall ha koll på läget i butiken. Litar på henne rååå.

Jag har ju i alla fall börjat på skrivarlinjen i Fårösund och har nu gått där i nästan två veckor. Det är fantastiskt men också hemskt jobbigt på många plan. Jag tycker ju om att skriva och har alltid gjort det. Men aldrig skönlitterärt och på någon annans villkor än mina egna. Jag får dödspanik ibland och vill grina ihjäl mig när vi får vissa skrivuppgifter, men jag antar att det bara kommer göra mig gott i längden. Jag måste ju också träna på det jag inte är bra på liksom. Som uppläsningar till exempel. Trodde jag skulle svimma vid första uppläsningen. På riktigt. Men jag överlevde. Och jag har sedan dess faktiskt läst upp ett gäng texter som jag skrivit under skrivövningarna. Kanske beror mitt nyfunna mod på att jag har Kajsa där som stöttar mig. För ja, Kajsa har inte bara flyttat in här (inte riktigt på riktigt ännu, på papperet bor hon här från den första Oktober.) utan har också börjat i min klass. Jag tycker att det är skönt. Och roligt. Kajsa är liksom den pelare som håller mitt tak uppe just nu.
Klassen är fin. Vi är tretton tjejer och en kille, men det funkar fint. Alla verkar vara så härliga och unika individer (kunde jag skriva något mer smörigt?!). Och intelligenta och allmänbildade också, för den delen. Vill bara äta upp dem allihopa. I en enda stor munsbit.

Jag är dock jävligt stressad hela tiden. Stressad av den sociala biten i mitt liv, stressad av mitt s.k. kärleksliv (eller ja, efter kärleks-liv kanske man ska kalla det.) stressad kring det praktiska i min vardag och stressad av skolan. Jag har liksom ingen tid över till att sitta ner och andas. Eller ligga i sängen iförd pyjamas 10 timmar om dagen. Men fan, allt kan ju inte alltid vara vad det en gång varit.

Jag hade tänkt skriva ett jättefint och inspirerande inlägg egentligen. Men klockan är över tolv och jag ska upp halv 6 imorgon, så jag får ta det någon annan dag istället. Ville ju bara säga att jag lever och mår okej i alla fall.

Puss