Hej.
Jag är besvärad. Krisar lite, om jag ska vara ärlig.
Jag är missnöjd med hela jaget. Jaget som i Amanda.

(De få fina människor som läser den här bloggen måste ju tro att jag är helt från vettet och enormt psykiskt instabil, då jag mestadels använder bloggen för att klaga på mig själv eller ventilera. Det är alltså inte så att jag ständigt tycker att jag är misslyckad och att det är synd om mig. Bara ibland. Någon gång då och då, sådär.)

Jag vet inte hur jag ska skriva det här inlägget utan att framstå som jävligt "speciell", men jag ska försöka.

Hampus kallade mig för hipster tidigare ikväll.
Jag blev först sur och tyckte att han var dum. Kände mig lite kränkt.
Men han har ju rätt. (Och självklart sa han det inte för att vara elak, han älskar ju mig.)
Hur mycket jag än avskyr "hipsters" eller folk som är, som jag säger "fett indie" så är det ju de facto så att jag är en av dessa. Tyvärr.
Jag dömer ut folk som lyssnar på Håkan Hellström, Broder Daniel, Hästpojken, Anttila och andra diverse typiska indieband och artister.
Faktum är att jag lyssnar på precis samma skit och skäms inte över det. Tvärtom.
Jag har någonstans på vägen fått för mig att det bara är jag som är jag, att det bara är jag som tycker om allt detta på riktigt, medan alla andra jagar någon slags image.

Jag har länge trott att folk sett mig som Amanda och inget annat, att de tänkt "Jamen det är Amanda, hon har ingen speciell stil."
För så har _jag_ känt. Oftast.
Men samtidigt ska jag inte sitta här och försöka lura mig själv. Jag ska väl inte tro att jag kan tuta i någon att jag bär min lilla svarta mössa för att den värmer öronen så bra, eller att jag endast bär mina tjocka bågar för min dåliga syns skull. Mina everestkängor är varma, men faktiskt lite för stora, och jag kan inte bära dem utan tjocka strumpor i vilket inte är så praktiskt egentligen.
Men det gör inget, för tjocka strumpor passar ju min stil. För jag har en stil. Även om den vuxit fram omedvetet och även om det i detta skede gör mig hemskt illa till mods.

Hampus ställde mig lite mot väggen idag.
Sa något jag faktiskt behövde höra:
Jag är en hipster, som alla andra hipsters. Det är ingen skillnad på mig och de jag dömer ut varje dag.

Så nu mår jag dåligt.
Vill vara Amanda och ingenting annat. Vill inte ha en titel, inte kunna placeras i ett fack.

Så fort jag fått pengar är det jag som går till frisören och klipper av mig pop-luggen. Och jag ska inte ha på mig min mössa ute bland folk igen.
Det är nog nu.

// Tönt