Sammanstrålar

Vintern var jobbig. Tur att våren kom tillslut!

Hittade det här i någon hemlig mapp. Och log.

:

”På Gotland blåser det så mycket att man måste hålla i hatten när man går ut!”

I Sundsvall finns så mycket kärlek och svartsjuka att jag måste stänga in mig i mitt eget skinn så fort jag går utanför dörren. Så mycket passion och längtan att jag måste stirra ner i marken och gå riktigt, riktigt fort för att komma undan.

Och visst blåser det här med. I alla fall i december.

Jag blir liten i snöstormen, kryper ihop till storleken av de russin min syster fyller tomheten i sin mage med. Storleken av de pärlor jag lägger intill varandra dagarna igenom, för att få något slags perspektiv av skönheten i det lilla.

För att inte tänka stort och maniskt.

-----------------------------------

Det är vår och jag tänker stort, men inte maniskt. Måste nog inte ens försöka att hålla mig ifrån det. Klarar mig fint, dansar på moln.
Natti.