Tjabba alla barn.
Nu, äntligen, har jag ro att skriva ett inlägg. Det har varit rätt mycket i huvudet de senaste två veckorna, efter flytten från Gotland. Det har varit en ny stad (eller ja, ganska ny) med nya människor och en ny tomhet och ensamhet som jag aldrig stött på tidigare. Det är ovant att inte vara två.
Men det är också skönt att kunna vara en.

Jag går på fest, blir för full, ramlar omkull lite. Skrattar men låser sedan in mig på toaletten och gråter en skvätt. Äter faktiskt mat, lagom mycket men ibland lite för mycket. Ser på luciatåg och äter lunch i matsalen på wargentingymnasiet. Känner mig ful men har glitter under ögonen ändå, blir kallad för Ziggy Stardust (vilket skär lite i bröstet). Får fina sms, blir ibland äcklade av dem, men ler mest.
Är nervös men fortfarande kär, fast jag också hatar. Jag saknar men är glad att slippa.
Det rullar på,
fast ändå som i ett vakuum.