Jag minns när du sa att du ville dö för att du inte klarade
av att hata mig så mycket som du gjorde.
Jag önskar jag kunde berätta för dig att jag äntligen kan
relatera.
Jag är för själsligt paralyserad för att skriva något med
någon slags dramaturgi eller form.
Jag vill i alla fall tacka P för att hon gav mig en bit som
fattades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar