måndag 17 juni 2013


Jag minns när du sa att du ville dö för att du inte klarade av att hata mig så mycket som du gjorde.
Jag önskar jag kunde berätta för dig att jag äntligen kan relatera.

 
Det finns de som är gjorda för att komma och sedan gå.

 

Jag är för själsligt paralyserad för att skriva något med någon slags dramaturgi eller form.
Jag vill i alla fall tacka P för att hon gav mig en bit som fattades.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar