Ajustja. Har ju världens snyggaste pojkvän, jag.

Blir ibland förbannad på mig själv för att allt handlar om överlevnad.
Överlevnad, vilket jag uppenbarligen är sämst på.
Jag kunde det ju, men så lät jag en mental pubertet äta allt mitt innehåll.
Jag blir äldre men mognar baklänges.
Hatar alla, hatar mig.
Låt oss sparka in ansiktena på varandra. Snälla.
Sparka in mitt först, jag är van att slå i blindo.

Jag minns när du sa att du ville dö för att du inte klarade av att hata mig så mycket som du gjorde.

Jag önskar jag kunde berätta för dig att jag äntligen kan relatera.

 

Det finns de som är gjorda för att komma och sedan gå.

 

Jag är för själsligt paralyserad för att skriva något med någon slags dramaturgi eller form.

Jag vill i alla fall tacka P för att hon gav mig en bit som fattades.

Jag älskar dig jag älskade dig när jag sa att jag hatade dig och jag hatade dig för att jag trodde att du inte älskade mig.

Har flyttat till Östersund, in i Kanins lilla etta. (Hon är världens bästa roomie)
Har varit på loppisar, på second handbutiker, har fikat i solen, har svettats, frusit i regnet. Har ätit chips och nutella och inte börjat träna som jag lovade mig själv. Saknar skrivarlinjen och Fårösund, saknar Emil, saknar EmmaLinaJoePauloJossanAmanda och de andra. Har börjat jobba för Röda korset. Ser framemot en riktig sommar. Ser framemot att äta mer chips och dricka root beer i solen med Kanin. Ser också framemot att åka ner till Gotland om tre veckor och pussas och kramas med diverse människor som trängs i mitt lilla hjärta.

Dricker också root beer i sängen, iförd pyjamas, medan Kanin är ute och socialiserar.