Du har stora ögon som flingorna fastnar i och du luktar aldrig rök fastän du bolmar värre än jag.

Du sa till mig en gång att jag behövdes och jag har varit tom på ord sedan dess. Har inte vetat hur jag ska vårda det hjärta som placerats i mina nariga händer, har inte vetat hur man svarar utan att göra allting till en svällande jävla deg.

I rökrutan pratade jag om annat och du byggde glaciärer på dina ögonlock, avskärmade dig från det som kommit nära utan att jag märkt det.



Jag berättade om Hampus en gång och du sa att du förstod.



Du är blond men aldrig dum och jag tycker om att se dig i skarpa kontraster,
med smala jeans och stora kängor,
stora tankar, liten plats.

Första gången jag såg dig tänkte jag att du var nog en jävla fitta men du lärde mig
att aldrig springa baklänges.
Och jag har försökt att hålla kursen rak sedan dess (hålla ryggen rak varje dag)

Du har stora ögon som flingorna fastnar i och du har slutat röka,
det blir extra kallt i rökrutan utan dig,
fastän jag ändå sällan vet
vad jag ska svara.