Jonatan

Laserleden, 

de har skjutit skallarna av oss. 

Bäckarna är små och ser ut att inte riktigt veta alls vart de ska ta vägen - 

kastar sig om varandra i bestörtning.

Som enskilda droppar kunde de knappast vetat att de skulle slungas mot marken för att tillsammans med identiska främlingar tvingas bilda kompanier, rinna längs med trottoarer. 

Du har din svarta kappa på dig, 

och din vänsterpartiet-pin på kragen, såklart. 

Du berättar om exakt allt han sagt och känt om och för mig de senaste tre månaderna 

och jag förmår mig inte att hålla för öronen. Inte ikväll. 

Varje ord är så förbannat nära. 

Du skrev en dödsannons på vår virtuella verklighet 

och jag kunde inte ens protestera. 

Det gick inte att förneka: det är dött, vi är döda och kommer aldrig att återuppstå.

Du är bara för frisk som människa för att förstå hur ont det egentligen borde göra. 

Gummisulorna värker mot asfalten, blir blöta och hala.  

Utan att ens låta läpparna separera, och utan att ens se på mig säger du det:

Vi har förlorat allt.

Jag vet, Jonatan. 

Vi borde skjuta skallarna av oss. 

Älskar att komma hem till Fårösund efter att ha varit i stan en hel dag. Det är så tyst och skönt och internatet känns alltid så varmt och mysigt. Välkomnande, hemma på något sätt.
Idag har jag flyttstädat på Vinetagatan hela dagen, nu ska jag krypa ner i sängen (min egna för en gångs skull.) och titta på Paradise hotel norge, bara för att jag fortfarande är tonåring och därmed får titta på sånt fastän det är skit.

Hejs.

HEJE!
Nu ÄR det längesedan jag bloggade. Av den enkla anledningen att min dator gick sönder. Igen. (Det kanske jag redan har skrivit om...) Min nya dator, kanske det finaste jag någonsin ägt, bah "knak" (eller hur det nu låter när skärmen på en dator går sönder.) och så kunde jag inte göra så mycket åt saken, för expert, som jag köpte den hos, hade gått i konkurs bara dagarna innan den här incidenten.
Beställde i alla fall en ny förra veckan. För 2500 spänn. En gammal, ful, lite så som jag minns pappas första bärbara dator som han köpte någongång under min barndom. (Har ingen aning om när det var, när fan började man använda bärbara datorer? Det kan lika gärna ha varit när jag var 13 såväl som när jag var 5, om ni frågar mig.) En sån där med en liten spak mitt i tangentbordet som kan styra musen. Det fina med detta: Världen går inte under och jag kommer inte gråta floder om denna lilla maskin lägger av. OCH eftersom att den är byggd som en tegelsten gör det kanske inget om jag tappar den i backen, sätter mig på den, spelar fotboll med den, eller liknande. Jag har äntligen en dator som jag kan använda till det jag tänkt använda den till: att skriva, fEjSbOoKa och titta på film. Fett skönt.

Jag har flyttat till fårösund nu i alla fall. Har lite dålig koll på om jag har skrivit om det. Hm. Skönt är det i alla fall. Som fan. Det tar mig två minuter att gå hemifrån till skolan. Och jag har folk omkring mig hela tiden, så jag kan leka om jag vill. Tvärs över korridoren bor Johanna. Det är trevligt, för då kan jag ta två steg, knacka på och bah "villru ha te?" eller "haru nå socker?" typ.

Har skrivarvecka den här veckan. Vilket innebär att vi ska sitta på kammaren och låta småfingrarna smattra hela veckan. Jag kom liksom av mig i det, hamnade i en stor, varm säng med världens finaste människa istället. Här har jag hållit hus de senaste 4 dygnen, ålat omkring mellan duntäcken, endast med korta små avbrott som toalettbesök och matpauser. Ja, lite skola hann jag faktiskt med igår också. Planerar att fortsätta bo i den här sängen till imorgonbitti, då jag återvänder till internatet i Fåris.

Angående mitt välmående... Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. Haha. Ibland mår jag piss och skit och allt däremellan, men emellanåt spritter det till i mig och jag blir glad och mår rätt bra. Jag har rätt fullt upp hela tiden, vilket hjälper rätt mycket, det är liksom skönt att ha något än allt eländeeeee att tänka på. Jag har ju dessutom en helt fantastisk människa som jag får spendera dagarna med (nja, inte alla dagar ju, men många.)och som gör mig glad och pirrig i kroppen. 
ALLTSÅ JAG KAN INTE SKRIVA MER NU FÖR JAG SVETTAS OCH DET ÄR HANDIKAPPANDE!!!!

HEJ DÅ!!!