HEEEEEEJJJJ!!!

Jag, Hampus och Kanin kom hem ifrån Trästock i eftermiddags. Efter tre dagar av bra musik, svett, alkohol, norrlänningar och ravioli på burk.

Det har varit fint! Fick se Little Marbles två gånger och även träffa dem två gånger och prrrrata lite med dem. De kände igen mig och Kanin ifrån Pipeline. Det tyckte jag var coolt. (/fan_girl_93) Julia var svingullig och trevlig, och Linn var fin hon med. Lite mer tillbakadragen bara.

Sket som vanligt i en massa band som jag egentligen hade velat se, då campingen ligger en miljon kilometer ifrån festivalområdet och jag och mitt lilla gäng inte orkade springa fram och tillbaka som vettvillingar. Vi gjorde istället sådant här, bland annat:

 

Vi skippade t.ex. Soundtrack of our lifes, Maskinen och Jonathan Johansson. Men vad gör det? Vi såg ju istället Popterror (som var såååååå bra) och fantastiske, underbara, otrolige Love Antell.

Och på tal om det: 

Jag är så vansinnigt förälskad i Love. Lite på samma sätt som jag är totalt nerkärad i Magnus Ekelund (fast inte alls lika mycket. Skulle ju lätt hugga av mig ena armen för en lock av Magnus praktfulla hårman. HEHEHEH, nä, jag skojar... Nä, jag skojar inte.) 

Blev ju som tretton år gammal igen när Love klev upp på scenen, ville liksom slänga mig efter hans fötter, hysteriskt försöka förklara hur mycket jag äääääääälskar honom och hänga kvar kring hans smalben resten av livet. Men jag fick behärska mig. Är ju trots allt inte tretton längre, även om det ofta känns (och förmodligen även verkar) som det. 

Jag måste dock säga att det är inte Love's solokarriär som gjort mig frälst, utan snarare hans del i Florence Valentin. Så visst var det när han spelade gamla FV-låtar som det pirrade till lite extra i mig. Och så är det ju faktiskt också så att Love är, utan minsta tvekan en av de "snyggaste" människorna jag någonsin sett. Det syns ju dock tyvärr inte på den här bilden som jag tog (MED MIN FANTASTISKA MOBILKAMERA!!!):

 

Vi såg ju som sagt även Little Marbles två gånger. De är ju verkligen helt sjukt bra. De gör verkligen så obeskrivligt roliga och fartfyllda spelningar. Det här var väl... Fjärde eller femte gången jag såg dem live, och jävlar vad bra de är. Snygga också:

Nu har vi varit hemma i Sundsvall sedan klockan 14. Imorgon går bussen mot Emmaboda (nä, egentligen mot Stockholm för en kort visit hos Hampes pappa innan vi åker vidare) klockan 16. Det är ett tufft liv. 

Tur att jag fått världens bästa och godaste middag av lill-mamma idag, då, så jag orkar ett tag till.

Nu ska jag sova! 

Puss!