Frukost på säng och förtryck

Nollnolltrettio och

nollsjutresextiofemtjugoåttafyranollfyra

lägger på.

Vi hörs igen när vi duschat tårarna omöjliga att urskilja.

Klänningen ska vara till fotknölarna och inte ha rum att dansa det minsta.

Bara vara äkta, eftertraktad och mig tätt inpå skinnet.

Precis som du.

Bruna väggar

och du säger

"experimentrum!"

Te-

fatsögon.

Jag vill dricka dig med honung i.

Jag är blåögdheten klädd i knarrande skor.

Röker för mycket och tänker för lite

och vet du?

Det är ditt fel.

Eller din förtjänst.

Sambo - ja tack. Tror jag

Jag har kommit till insikt.

Det har äntligen gått upp för mig vad jag måste göra.

Alla har någon som de så självklart hör ihop med.

Jag hör ihop med Hampus. I alla fall just nu.

Jag ska därför ringa NTI's huvudkontor så fort som möjligt imorgon. Höra om det är möjligt för mig att byta till en text- mediaklass i Visby istället.

Ska också åka hem till Hampus och prata om hur det skulle vara att bo tillsammans ikväll.

Jag måste i alla fall försöka,

för jag vet inte alls hur hösten skulle bli om Lillasyster Kanin flyttar till Gävle och Hampus åker till ön ännu en gång.

Jag måste ju faktiskt.

Renlevnad

Trycksvärta väller över oss och trots att jag inte alls tål det torra

avsmakar jag varje bokstav med högsta aktsamhet.

Låter dem berätta att imorgon ska solen skina över mina bara ben igen

och

se på fan,

de skjuter varandra i Irak.

Dur och moll om vartannat

Den natten betraktades jag ängsligt av humida tefatsögon.

Du höll mig extra hårt kring livet och jag undrade, slumrande

varför det försiggick jordbävningar i din halspulsåder.

I bekvämligheten av din eter hade jag somnat i både blus och jeans,

oförmögen att lämna dig för en endaste sekund.

”Älskling”

Dina armar – reglade kring min inte alls så snäva midja.

”Varför är du klädd? Lämnar du mig nu?”

Åh nej.

Hör här älskling,

hur falskt och fel det än låter;

jag har inte den minsta tanke på att någonsin lämna dig,

och

allra minst

nu.

Hemma

HEJ!

Igår kom jag och Kanin hem efter nio hela dagar hos Hampus på Gotland. Vi har haft det huuur bra som helst. Myst, grillat, träffat Hampus kamrater, pussats och kramats och njutit av sol och högsommarvärme. Robin har självklart också varit med hela veckan. Fint.

Har också tatuerat in ett av Hampus monster på benet. Det var lite spännande faktisssskt!

Nu är det, för mig, bara tre dagar kvar till skolavslutning, varav en skoldag som består av endast en liten komplettering i matten. Sedan är det sommar och Hampus kommer hem. Äntligen. Det känns verkligen så himla bra.

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med mor, som jag inte träffat på över en vecka.

KulT.

Det här var världens lamaste blogginlägg.

HEJZ