Juldagen ni vet

God morgon!
Eller ja, eftermiddag egentligen.
Juldagsmorgon, alltså....

Det är förmodligen ingen som kunnat undgått att det var julafton igår. Åh, vilken julafton! Vi firade hos mormor och morfar tillsammans med dem och mormors kusin. Och hundarna såklart. Jävlahundjävlarommanfårsägaså... Allt var precis som det ska vara; Trolltyg i tomteskogen, Kalle Anka klockan tre, kan du vissla Johanna, julbord och julklappsutdelning.

Julklapparna! HOHO! Ni vet hur man varje år får presenter som man aldrig kommer använda, av någon anledning? Det hände min INTE i år. Jag har utan tvekan världens bästa familj som faktiskt verkar lyssna på vartenda litet ord jag säger. Jag hade t.ex. vid ett tillfälle under den här månaden kastat ur mig att jag ville ha kalligrafipennor, såna som man doppar i bläck. Jag själv blev påmind om det när jag öppnade julklappen från Kanin. LYCKA! Ja, det är nog som Hampus säger; jag är en prettobög.
Övrigt som jag exploderade av lycka över; tre tavlor med Håkan/BD-motiv. Stora, att sätta upp över mina jääädra kinesiska tecken på väggen. (Ja, jag har tröttnat på dem...), en pyjamas (Jag hade faktiskt önskat mig en, för det är bland det mysigaste jag vet), pengar, presentkort osv osv.
Jag är riktigt nöjd med allt jag fick.

Idag då? Jag sitter just nu och väntar på Storebror Joel och hans sambo Zazza som ska komma hit och lämna lite julklappar. Jag tänker inte bjuda på kaffe, för jag har inte ens kommit ur pyjamasen än. HE-HE! Ikväll kommer mormor, morfar och mormors kusin hit och käkar lite middag, sedan lär jag väl behöva skriva någon artikel till våran medeltidstidning som vi håller på med på svenskan.
Imorgon kommer Hampus hit. SOOOM jag har längtat efter den karln!

Ahjust, ändrade planer på nyår också! Jag och Kanin skulle ju fira hemma hos Joachim (Joche4) tillsammans med Nils och gänget, men nu blev det inte så... Av någon anledning som jag inte minns. Så jag och Nini beger oss istället till Jesper Eriksson på nyår verkar det som. Galet trevligt att få fira nyår med riktigt bra människor. Jag ser verkligen framemot det!

Nu; dricka kaffe.
PUSS!

Samma nätter väntar alla

Trött som döden, vinterns korta da'r är långa i år

Stjärnfall, stjärnfallet  är jag,
och du är himlen jag föll från den dag.
Stjärnfall, stjärnfallet är jag
och du är himlen för mig varje dag

Kom hem nu. 

Det är måndag natt, ni får ursäkta. Hjärnblödning.

Kanske borde man ha något slags grepp om vad man lever i för verklighet egentligen. Kanske borde man faktiskt, såhär vid sjutton års åder kunna diskutera vilt och häftigt kring olika ideologier, kunna veta exakt vad man står för och varför. Kanske. Det kanske är dags att sätta fart. Eller?

Jag vet inte. Jag är lite kluven inför det här ämnet. Jag vill helst bara ligga på mitt sängöverkast, lyssna på min pop, dricka mitt alldeles för söta te och tänka att de där borgarsvinen, de kan ju fara åt helvete. Men samtidigt; det kommer alltid finnas någon som ifrågasätter mina åsikter, frågar varför liberaler inte faller mig i smaken och varför jag anser mig vara en del av popvänstern. Om jag ska vara ärlig så är jag lite rädd, för jag kan inte svara på en enda fråga.

Bakom en datorskärm 2 mil härifrån sitter en kamrat och säger ”Vi liberaler har i historien alltid stått på samma sida som socialdemokraterna. Bara att vi slogs för individens frihet gentemot staten, och socialisterna slogs för arbetarkollektivets rätt mot staten.” Vad jag förstår? Inte ett dyft. Bakom ett tyst mummel lyfter jag näven för de rödgröna, utan att riktigt veta varför.

Kanske för att det är så jag växt upp. Jag har vuxit upp under förmaningar om att man ska minsann dela med sig av det man har. Självklart. Jag delar mina chokladrutor med alla, och visst bjuder jag på den där bussresan när den andre har ont om pengar. Det som är mitt är ditt. Men jag har i.o.f.s. inte tjänat mina egna första slantar ännu.

”Amanda, alliansen tycker inte att du borde få barnpension efter din pappas död, och att din mamma borde jobba heltid, trots att hon sörjer. Ni borde klara er själva!”

Är det sant det jag hör?

ÅT HELVETE MED ALLIANSEN I SÅ FALL! Dela med er era rika svin! Här ligger vi i rännstenen och kan inte ta oss upp.

”Amanda, jag behöver inte jobba. De rödgröna ser till att jag får bidrag. Och då, då kan jag minsann köpa cannabis så det står härliga till, utan att behöva lyfta ett finger!”

Är det sant det jag hör, storebror?

ÅT HELVETE MED DE RÖDGRÖNA! Du ska jobba för dina pengar! Inte snylta av andra om du inte kan ta vara på den lön du får!

Men så kan jag väl inte säga?! För i fåtöljen framför tv:n sitter morfar och viftar med den röda fanan, och mormor, hon skojar och säger att det är faktiskt ”moderatan’s” fel att bilden är så brusig. Allt är deras fel. Allt.

Varför? Ingen aning. Ibland vet jag. Ibland tror jag mig veta, men vet inte alls. Ibland ger jag bara upp och ligger där på mitt sängöverkast och skriver min poesi och bara är Amanda. Amanda som sitter i hörnet på skolan och hånar borgarsvinen för deras idioti. Bygger ett imperium av varma lakan om nätterna och liksom struntar i alla misstroendeförklaringar och kommunalval. Egentligen. Egentligen vill jag inte veta sådär överdrivet mycket om ideologierna, utan bara vara jag.

Men vad ska jag då svara när min vän frågar vilken verklighet jag vill leva i idag?

:D

Mvg:n
skratt
välmående

DET GÅR BRA NU!

FintgjortAmana

KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUK!

Vintergalen

Måndag. NEJ! TISDAG!
(Oj.)
Jag blir hemskt virrig av sovmorgnar.

Jag är helt vintergalen den här veckan, både på gott och ont. Galen och instängd. Har fruktansvärt mycket jag vill skriva - poesi, blogginlägg, krönikor etc. men orden liksom fastnar i längst ut fingertopparna och ingenting blir speciellt bra. Det känns mest bara krystat och fel. Hemskt frustrerande då min krönika ska vara inlämnad på torsdag och jag ännu inte är nöjd med det jag fått till. Dessutom måste jag skriva en essä om Medea.
MEN det fixar sig nog snart.

Vintergalen var det, ja. På gott, då; Vaknade till solen i morse. Man blir så full av energi så fort solen tittar fram. Jag blir, som jag själv gärna uttrycker det - sockerdrickig. Eller tapetklistrig. Ja, sådär läskigt bubblig och sprudlande glad att det nästan svider lite i näsan. Jag har dessutom sprungit runt som en smidig och smart galning och köpt julklappar till familjen + Hampus idag. Så nu har jag bara en kvar, till Lillasyster Kanin. Känns riktigt bra att ha det gjort!

Alltså; jag är just nu en blandning mellan frustration och sockerdricka. Spännande!

Ja, annars... Annars planerar jag en förhoppningsvis trevlig helg. På fredag ska jag tydligen agera någon slags mingelfotograf under tomtemoshen på domsaga. Tomtemoshen är ju långt ifrån något för mig, men det är ju alltid trevligt att komma ut bland folk, så varför inte? Lördagen blir förhoppningsvis jättebra, då jag planerar att ta hem några kamrater, fylla dem, och sedan se till att vi tillsammans beger oss in till Pipeline för att kika på The Resonance.

Just nu sitter jag och lyssnar på det här fantastiska; http://www.youtube.com/watch?v=EGORNf752xg
Det är så bra att det nästan ilar i kroppen.
Hästpojken ännu lite bättre.

Nu; sova.
Pussnatti!