Open your eyes, I see

Vaknade med Hampus bredvid mig i morse. Åkte in till skolan på tok för tidigt.
Det blev en helvetesdag, precis som jag förutsett.
Eller ja, förmiddagen i alla fall.
Men så kikade solen fram, jag fick käka middag med Lisa och kanin och fick t.o.m skjuts hem ifrån stan.
Pluggade fem sekunder (jag vet, jag hade nog behövt mer, men jag måste ta det långsamt, jag är sämst.)
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Folk skrev överallt, och jag skrev, skrev och skrev. Mina fingrar misshandlade mitt stackars tangentbord, och nu har jag relativt mycket material om jag nu väljer att läsa på poesicafét på kulturmagasinet den 26 april.
En känsla som jag känner igen väl, men som jag inte känt på veckor nu letade sig in i min mage och nu sitter jag här med min gamla goda solstråle i bröstet igen.
Lovet verkar bli tokfint. Jag har massor att se framemot! Helkväll hos Ina på torsdag med massa folk, och sedan blir det äg hos Moa under veckan. Det kanske t.o.m. blir så att Nalle kommer till Sundsvall och lilla Njurunda för att umgås med mig någon dag/natt/dygn?

Jag vill dessutom kasta lite kärlek i ansiktet på Hampus och tjejerna (inkl. Ina, Maria och Jossan) för det tålamod de har med mig och mitt humör. :D
Nu, sova!
PUSS

Till alla er som sett dagarna gå.

Än en gång, bara för att förklara mig.

Remembering sunday.

Åhåhå, jag känner ett stråk av lycka leta sig in genom min sovrumsdörr och upp i min säng såhär på Söndag morgon. Vad det är som gör det kan jag inte riktigt sätta fingret på... Det är väl en blandning av att Hampus kommer hem idag, att det bara är tre skoldagar kvar innan lovet, att jag fått fika på säng av min käre mor och Decent history's rufsiga toner som fyller mitt rum för tillfället.
Ni borde kika in på deras myspace, så Viktor blir lika glad som mig :D
http://www.myspace.com/decenthistory
Masterplan och Among angels (som faktiskt jag varit en del av textskrivandet av) är riktigt trevliga (y)

Helgen i alla fall... Jag har försökt göra det bästa av de senaste två dagarna, trots att det känts lite segt p.g.a. både det ena och det andra. I fredags blev det i alla fall Pipeline, men det visste ni väl redan, och igår kom Lajven och Julkan hit och myste med mig under earth hour och... Ja, resten av kvällen. Kikade på The boat that rocked och tog det lugnt. Julkan stannade även över natten.
Och ja, idag är det ju söndag... Imorgon får jag träffa min bästa pojkvän i hela världen och kanske orkar jag t.o.m. släpa mig till skolan och köra någon slags enmansshow.

Nu ska jag nog försöka ta mig upp ur sängen.
PUSS!

The universe is not enough

Jag faller för musiker.
Får musiker med spensliga kroppar på fall.
Faller dem i smaken
innan jag faller ut ur deras liv.
Och jag
jag faller i bitar.

Wendy gone left

Aah, att komma ut ur huset såhär på fredag kväll gjorde mig gott känner jag.
Jag sket i skolan idag, då jag fortfarande hade något tungt i magen och dessutom min hals och mitt huvud smärtade. Sov bort hela förmiddagen och halva eftermiddagen, till halv två nån gång, strax innan Steff kom. Då blev det middag, och vid halv åtta-tiden begav vi oss in till Pipeline tillsammans med Lillasyster kanin, Lajven och Mathilda där vi kikade och lyssnade på Jua, Kontoret och så såklart kvällens höjdpunkt för vår del; 12 dollars. Mycket fin kväll. Jag saknade dock min Hampus... Kom heeem!
Nu tänker jag minsann sova. Vi får se vad morgondagen har att bjuda på, om det blir ukm på Pipeline eller bara hemmamys.

Eh, ja... Bilden är förövrigt jag... Ikväll... Eh.
Gnatt :D

Utan dina andetag

Du kom till mig härom natten. Du satte bredvid mig på min sänggavel med benen i skräddarställning, som om du trodde att du var en ungdom. Du strök mig över pannan, lovade att våren var på väg. Och den med vackra trädgårdar, vänner och värme. Jag vaknade till, gnuggade mig i ögonen. Jag berättade att jag inte alls brydde mig om varken våren, vänner eller värme. Bara du kom tillbaka skulle jag vara nöjd. Det där leendet du haft på dina tunna läppar bleknade genast. Du släppte dina tunga fötter till golvet och släpade din långa, spensliga kropp ut genom min sovrumsdörr. Du kommer aldrig tillbaka. Bäst att somna om, bäst att vänta på våren.

Godnatt, pappa.
Jag älskar dig.

All good things

Hallå.
(Eller hur man nu börjar ett inlägg.)
Idag är det torsdag... Eller, det har varit torsdag idag. Nu är det kväll och jag ligger i min säng och dränker mig i något som jag själv skulle vilja kalla missnöje snarare än olycka. Markus Krunegård med sitt Laakso gör mig sällskap i alla fall, vilket värmer en aning.

Idag var det friluftsdag på skolan. Folk var utslängda i pulkor, på skridskor och på skidor runt halva stan. Jag själv kände mig som om jag käkat några kilo sten, kände mig allmänt nere och trött. Därför valde jag att ge mig själv en extra lång sovmorgon innan jag åkte till skolan där jag låtsades jobba mediekunskap och skrek. Jag åkte sedan, utmattad så in i, hem till Moa som bjöd på middag och värme. Det behövdes.

Hampus åkte imorse dessutom. Jag vill ha hem honom redan. Nu.
Imorgon hänger jag på pipeline för att kika på 12 dollars med brudarna.
Sedan vet jag fan inte.
Jag får väl städa resten av helgen.
Plugga kanske?

Jag har så fruktansvärt mycket att skriva, men jag vet inte vart jag ska börja, så jag skiter i det här nu. Te ska jag ha i alla fall. Hej.

This spring

I was mean to a friend
with a helmet on my head.
In fact the friend's the drummer
that watches my back.
He's always there to help me,
still I have to give him shit.
At a venue in Finland
I totally lost it.
I was drunk, man,
if it helps you to understand.

There is no mathematics to love and loss.

HEJ!
Ibland överraskar jag faktiskt mig själv positivt också! Imorgon ska min, Inas och Dinos gemensamma engelskauppsats vara inlämnad. Jag hade inte skrivit en rad i eftermiddags, och istället för att faktiskt åka hem och göra det struntade jag i allt och myste hos Hampus till klockan 18, dum som jag är. (Jag var tvungen, han åker ju faktiskt bort imorgon och blir borta i fem dagar!) Men tillslut satte jag mig på bussen och åkte hem. Jag trodde dock inte att jag skulle göra något, men ack så fel jag hade ( :o ). Så fort jag slog upp dokumentet så smattrade fingrarna på, och nu, såhär en och en halv timme senare är jag faktiskt färdig! Jag känner mig så nöjd med mig själv!

Ja, i alla fall... Mitt humör är lite sådär just nu. Jag är inte van att behöva kämpa för mitt umgänge med människor. Men nu får jag göra det, och vänner faller bort till höger och vänster. Det är svårt, men jag kanske behöver det för att kunna gå vidare med mitt liv... Så vad gör man inte? Jag försöker le åt det fina jag har, åt min fina pojkvän, åt mina underbara tjejer och åt att våren är på väg. (Och kanske den med Viktor?)


JUST DET! Igår hade jag och Hampus varit tillsammans i fyra månader. Fyra fina månader fyllda av skratt och värme. Jag ser framemot en ännu finare sommar med min bästa vän i hela världen, som jag är så kär i. Puss på dig, goding! :D




Nu ska jag kika på tv och dega i sängen. Ett vettigare inlägg kommer väl snart. Jag ville bara uppdatera lite

Puss!

Byggd av bomull

Det spelar kanske ingen roll hur jag räknar dem.
För jag, jag räknas tydligen inte längre.
Så jag slutar räkna vänner, räkna dagar,
räkna med människor, med vänskap.
Jag är en diskalkylektiker i det här livet,
trots att jag nu lärt mig innebörden
av en människa minus en vän.

Tankar kring bemötande.

Aaah, fredag. Härligt. Efter en hård veckas slit... Eller vänta nu. Nej, jag ville inte ens ha helg nu. Jag har äntligen kommit upp ur sängen, kommit igång och kommit iväg på skolan och ut i stora staden för att träffa människor, så kommer helgen. Och vad kommer jag göra? Inte mycket, eftersom Lajven är sjuk, Moa och Julkan är i fjällen och Steff tydligen har jättemycket skolarbete att göra. Men jag kommer få umgås med Hampus i alla fall, och det är ju inte fy skam.

Jag blev i alla fall hemskt besviken när jag steg upp ur sängen imorse. Jag har hela veckan legat och längtat ut i vårsolen. Men imorse... Dimma, moln och duggregn. Satan. Dessutom fick jag noll sömn natten till idag, så med släpande steg drog jag mig till bussen för att halvdö i något passande säte. Men faktiskt, redan där vände mitt humör. Mycket trevlig busschaufför, fin, tyst resa som gick relativt fort och när jag sedan kom till skolan satte jag mig och småpratade med Jessica och Amanda, något som nästan aldrig händer. Snart kom Ina, och jag fick slå armarna om henne. Gosungen min. Dagen rullade sedan på fint med fin mattelektion, slö medieproduktion - och kunskap, en glad Kim och en mysig Pär. Innan hemgång till Njurunda blev det självklart ett besök hos Hampus dessutom.

Hela dagen har jag dock, trots mitt goda humör gått omkring och funderat på vissa människors total idiotiska sätt att bemöta andra. Jag ser varje måndag, onsdag och fredag hur en kille i min mattegrupp är något så fruktansvärt oförskämt emot vår lärare. Vår lärare som är snäll, blyg och osäker. En pojke på 16 år som sitter och häver ur sig till en vuxen människa att han är en "jävla fittgubbe som stör honom". Det enda han egentligen stör är pojkens prat om "den där bruden som han knullade i lördags när han var så jävla dragen". Jag tycker oftast att själva snacket är ganska underhållande att lyssna på. Det fårvånar mig faktiskt att människor kan vara så dumma och själva inte höra hur oerhört ointelligenta de låter. Jag brukar sitta och skratta lite gott för mig själv åt den här pojkens dumhet, men på senare tid har det handlat mer om att kränka och vara så dryg och jävlig som möjligt mot vår lärare än att bara låta "cool". Jag blir arg, så fruktansvärt arg när jag hör hur en liten, obegåvad snorunge på 16 år sitter och pratar med en annan människa som om personen i fråga var värd lika lite som något man spolar ner i vasken.
Hela mattelektionen satt jag och småputtrade, redo att explodera. Men jag är inte hon som vill ha en dålig stämning i en grupp jag kommer få dras med i ett och ett halvt år, så istället för att göra som den gamla Amanda skulle göra och kasta böcker omkring mig, spotta och fräsa vände jag mig bara glatt om till pojken och frågade honom varför han var så otrevlig, och bad honom försöka le lite. Svaret jag fick var något av den sjukaste, förbannade skit jag någonsin upplevt i kontringsväg. Han tittar på mig i fem sekunder, låtsas skämmas lite genom att snyfta tillgjort och sänka blicken. Han säger sedan "jag tar åt mig". Jag orkar inte bli sur, eftersom jag faktiskt är på bra humör ändå. Så fort jag vänder bort huvudet tittar han på sina vänner och säger, nästan viskar "Jag ska ta min carecup och gå härifrån, då" och hela lilla coola gänger gnäggar som de finniga målbrottspojkar de är.
Det jag egentligen vill komma fram till är att jag inte riktigt kan förstå tankegången.
När blev det "coolt" att vara otrevlig och oförskämd?
Har jag missat något?

Långt sjutyyysans inlägg blev det. Det var inte alls meningen. :'D Nu ska jag sova. Imorgon kommer Hampus. Wiiiiiiiiiie! Puss på er! :D

Jag vill ha allting

Jag är så fruktansvärt trött på att bara ligga i sängen.
Jag vill inte ha hosta och feber, jag vill ha vårsol och Hampus.
Jag vill sitta på balkongen med en kopp kaffe i handen och nynna på brännö serenad.
Men icke.
Huvudvärk.
Jag ringde dock Hampus härom dagen och sjöng om fågeln Roger för honom. Han uppskattade det inte. Men det spelar ingen roll, det var ändå inte samma sak.

Jag fick i alla fall ett värmande telefonsamtal från min käre syssling Viktor igår.
Besök ifrån västkusten lät inte alls fel. Hoppas, hoppas!

Kommande onsdag åker Hampus till Gotland för intagningstjosan på drömskolan hans. Jag gillar det inte. Jag börjar inse vilken oerhörd talang jag är på att dra in mig själv i saker som gör mer eller mindre ont. Ja ja, skitsaksamma. Nu ska jag... Jag vet inte. Ligga vidare, för något annat finns det väl knappast att göra.

Förresten vill jag slänga in en stor kram till Ina, som har det lite kämpigt just nu. Söt är hon!







Puss!

Brooklyn sun

Fortfarande sjuk. Eller ja, det är väl nu jag börjat bli sjuk for real. Hualigen. Och ute är det vår :c
Jag brukar dessutom klaga på folk som skriver nya blogginlägg varje dag. Men vad skulle jag annars göra? Inte ens lillasyster kanin är hemma.

Jag har så konstiga, men bra drömmar när jag är sjuk dessutom.
Något som är mindre bra med dem är väl kanske det att när jag vaknar måste jag än en gång älta vilka enorma snesteg och fel jag gjort det senaste året.
Egentligen borde jag ha släppt det för månader sedan och försökt fortsätta framåt. Men icke.
Jag är så töntig.
Jag har för övrigt gått och kärat ner mig i Salem Al Fakir. Vi har väl alltid småflörtat lite, men nu är jag nästan redo att gifta mig. Ja, i alla fall med hans musik. (Om inte Hampus har några invändningar dvs.)

"Come, come, come back soon.
I would trade away the stars and moon.
If you came, came, came back soon
my darker days would all be done."
Du, min bästa vän.
Det är jobbigt att veta
att du finns kvar i samma stad.
I samma stad som vi skrattade
tillsammans förra sommaren.
Det tar emot att vara jag,
utan dig.

Tid för de galna

Med en fjäderlätt beröring,
ett ackord från sin gitarr
lärde han mig skilja
på stjärnor och planeter.

Utvärdering av lov

Sjukdom. Eller ja, jag vet inte om det är sjuk jag är. Kroppen stundvis inte i alla fall och hostan ger sig aldrig. Men jag är hyfsat nöjd ändå... Jag ligger i sängen medan Winnerbäcks kloka ord strömmar ut ur mina högtalare, så mig går det ingen nöd på egentligen. Det händer inget speciellt i veckan vad jag vet, mer än det vanliga speciella; Skolgång, Hampus, tjejerna. Men egentligen är det mer än "speciellt".

Lovet har i alla fall varit... Mja, hyfsat. Ett skönt lov utan några speciella äventyr. Det började dock oerhört trevligt med Tvivelfrontspelning i gnarp, övernattning hos Moa och bara dagarna efter Härnösandsresa med Hampus då jag fick ta mig en lunch med Jim, träffa Bosse och Höga och bara må allmänt gott. Men där, på tisdag natt mot onsdag gick det utför. Jag blev sjuk, troligen någon slags matförgiftning... Eller ja, någon konstig form av magsjuka, och min käre mor blev tvungen att åka till grannstaden för att hämta sin stackars dotter klockan åtta på morgonen, efter en hel natt av uppkastat innehåll från min mage till både höger och vänster. Dagarna därpå kommer jag inte ihåg då jag mest sov eller sprang omkring som en zombie utan något mål alls.


Jag vaknade till under fredagen och Hampus kom hit för att kramas och ta hand om mig. Jag är våldsamt kär i den pojken! (Ja jo, det är såklart han på bilden). Och Lördagen sedan, spenderades tillsammans med honom, Lajven och Mor i solen på Mias kondis, och därefter melodifestivalstittande med redan nämnda, Julkan och Lillasyster kanin. Ganska fint faktiskt.



Nu tänkte jag i alla fall gå och göra mig lite plättar, sedan kanske göra min och Inas engelska.
Puss!

"Ofta blir det vad man gör det till", säger John Blund.

Jag kan inte sova.

Idéer och tankar spritter omkring i mitt huvud som popcorn i en kastrull.
Så jag gjorde bilden ovan,
lite för att förklara mig.
Godnatt.

Ny blogg

Jahapp. Så har jag startat en ny blogg, eftersom blogspace var så fruktansvärt ful och stökig.
Vi får se var det här slutar. Jag måste fixa min layout...
Just nu bär det i alla fall av mot kylen i alla fall :D
Puss