Hej kids.
Nu var det jätte-jättelänge sedan jag skrev något.
Anledning:
Först var det sommar, jag jobbade och jobbade. Svettades och svettades. Badade och åt glass och sånt som man gör på sommaren, när jag hann. Sedan fick jag semester i en och en halv vecka och jag och Arvid åkte till Göteborg, Sundsvall och Östersund för att träffa vänner och familj. Fick hyra en villa i innerstan på 100 kvadrat med fem rum och kök när vi kom hem. Det finaste lilla huset i världen, med världens finaste lilla trädgård med äppelträd. Flyttade in, jobbade lite till. Sedan blev det sensommar och skolan började. Sammanbrottet och identitetskrisen kom som ett jävla expressbrev på posten. Jag hade valt att fortsätta plugga till lärare. Jag ville inte bli lärare. Jag vill inte bli lärare. Jag fick äntligen, efter flera långa månaders väntan komma på psykiatrin igen. Dom bah "du är ju deprimerad, här haru lite medicin" och så fick jag veta att jag snart kommer bli kallad till utredning för aspbergers och adhd.

Sedan vände allting. En dag i början av september kom jag på att jag inte behöver bli lärare om jag inte vill. Jag kom på att jag inte behöver pressa mig själv till att genomföra en högskoleutbildning på fem år för att det är det man "ska" göra. Jag insåg att, bara för att jag alltid tyckt om det svenska språket måste jag inte lära ut det. Jag måste inte stå längst fram i ett klassrum resten av mitt liv och svettas och ha ont i magen för att jag har "potential". Jag slängde mig in på Komvux hemsida. Kollade igenom programutbudet. Sökte. Kom in samma dag. Jag ska bli undersköterska. Jag ska bli undersköterska för att jag vill. För att trots hur mycket jag än svettades och hur ont jag hade i ryggen hela sommaren och trots att jag var skittrött och sliten så vill jag inte göra någonting annat med mitt liv, för det var det roligaste jobbet jag någonsin haft. Och jag vill skaffa mig större förståelse och kunskap för yrket. Jag älskar att jobba med äldre människor. Jag behöver inte någon högskoleutbildning så länge jag har den känslan.

Jag fick fortsatt jobb inom äldreomsorgen via resursen. Jag köpte mina sista körlektioner på körskolan, skrev in mig på en teorikurs, skaffade nya teoriböcker som inte är sönderkladdade med anteckningar, jag har fortsatt kontakt med psykiatrin och jag donar i vårt lilla hus dagligen, för att jag älskar att ha ett hem som jag tycker om att vara i och ta hand om. Ibland kommer lillasyster in till oss i stan. Hon har fått ett eget rum i vårt hus. (som hon dock fick dela med sig av när mamma och mormor kom på besök i veckan)

Jag har ett jobb jag trivs med, jag tycker att skolan är fantastiskt rolig, jag tar mitt körkort, jag har det finaste boendet i Visby och bäst av allt: Jag har den bästa sambon i hela världen.