Hej.
Jag hade glömt det här. Bloggen. Att den fanns. Jag hade glömt instagram, facebook, vine, fastän jag tillbringar flera timmar per dag på dessa sociala medier. Jag går in, scrollar, petar dit några likes. Reflexmässigt. Sedan vänder jag mig i sängen, pussar på Arvid och räknar timmarna tills mitt nästa arbetspass börjar. Ställer klockan för att jag ska hinna ta en liten omväg till Statoil på vägen till jobbet innan jag börjar vid sju.

Det har hänt rätt okej mycket de senaste veckorna. Arvids syster har besökt oss, vi har blivit bjudna på middag hos min gode vän Paulo och hennes Ludvig som jag inte sett på över ett år. Syskonen Breding och Julia från Östersund har varit på ön. Halva syskonskaran är kvar, och även Erika från Östersund. Kajsa och Tom var här och drack vin med oss en kväll. Mina andra vänner på Gotland har jag knappt hört av sedan jag kom. Jag vet inte varför och jag har givit upp tanken på att försöka ta reda på det. Vi har spelat kubb, fikat, legat på stranden. Och sedan har arbetspasset börjat. Jag trivs. Det är ett bra jobb. Jag känner mig ensam. Fast i mitt huvud bråkar och stökar det mer än någonsin förr. Det är skrän och skrik och fullständig jävla kalabalik. Jag tror jag kommer driva Arvid till någon slags känslomässig utbrändhet. Jag är tacksam för att han står ut.

Jag har inga storslagna drömmar. Går omkring och räknar slantarna för att jag ska kunna ta det jävla körkortet till hösten, så fort som möjligt. Skriver på papper för att jobba inom resursen efter sommaren, tackar nej till skolor och bestämmer mig för att fortsätta plugga till lärare på distans för att kunna jobba kvällar och helger. Kollar gotlandshem över axeln på Arvid varje torsdag klockan tre för att hitta oss ett hem. Har inga storslagna drömmar, inga om Manhattan eller om att bila genom Europa. Inte ens några om att gå ut och träffa människor under min lediga helg. Jag drömmer om att få starta upp det här lilla livet nu, om att alltid kunna vända mig i sängen och pussa på Arvid. Om att snart kunna köra hans dotter till skolan så han får en sovmorgon någon gång då och då. Jag drömmer om att bli en sjuhelvetes lärare, om att vara färdigutbildad och att snart få bära en unge i magen. Jag drömmer om bäbiskräk på tröjan, bristningar på magen, om att köpa en liten stuga i skogen och att ha en hängmatta där jag och Arvid får plats båda två. Om att kunna gå ut på stan och äta Halloumiburgare och lyssna på popmusik med min lillasyster när jag blir ledig. Om att kunna ta en två, tre öl på eget bevåg och gå hem klockan tolv när jag är trött, och veta att jag träffar min syster snart igen. Att jag inte är i sällskap där man blir förbannad för att jag inte dricker tequila tills jag spyr, och att jag alltid har någon att komma hem till. Någon som jag verkligen alltid kommer vilja komma hem till.

Folk verkar tycka om jag drömmer för litet, men jag önskar mig inget mer. Jag vill ha det som jag vill nu, inte som någon annan vill. Jag har äntligen fått remiss till psyk.