Tjabbs.
Jag är på ön nu, hos Arvid. Eller ja, jag antar att jag är hemma hos mig och Arvid. (crazy shit att han bah "flytta in hos mig vetja" och så gjorde jag det) Det känns fantastiskt bra. Det är varmt, alltså sjukt varmt, himlen är blå, jag har flyttat in mina saker, jag har träffat Kajsa, Maja, Warden, Tom, Jacob och Lina. Arvid har köpt en jättefin hamster som bor här hos oss nu. Ella har döpt henne till Smilla.
På måndag börjar jag jobba, så jag har lite ledigt nu några dagar, vilket är hemskt skönt efter alla flyttar osv.
Trots att det är så sjukt najs att äntligen vara här saknar jag Östersund så det skär i lill-bröstet. Jag saknar lillasyster Kanin, systrarna Blomkvist, syskonen Breding, Sanna, Erika, Tilda och alla andra. Och jag saknar Adrians. Jättemycket.

Så alltså; balanserar mellan fullständig eufori och total tomhet.
Det är tur att euforin har ett så tydligt ansikte. Det är tur att jag har min Arvid.

Jag återkommer när det inte är hundra grader varmt.