Tjabbz.
Det börjar närma sig sommar. Ute är det hundra miljoner grader varmt och folk flanerar omkring i shorts och t-shirt. Och nu tänkte jag skriva ett långt inlägg om vad som händer i LiVeH mitt, men det är så jävla lökigt på mitt rum att jag knappt står ut.
Jag återkommer.

Röda Pall mall, extra långa ska det vara och du virar halsduken kring håret.

Det var rött första gången jag träffade dig mellan tequilashotsen och citronen i ögonen, sedan blekte vi det tillsammans det
var faktiskt rosa ett tag också.
Det har alltid varit lika lockigt. Det är väl saltstänket ifrån Östersjön som gör det.

 

Du svarar inte när jag ringer. Jag har provat varenda dag sedan i lördags och din pojkvän säger

att du ringer upp mig sen.
Jag tänker på den gången vi bodde tillsammans på Vinetagatan och bråkade så mycket att du smällde igen dörren och sprang hemifrån.

Du kom i alla fall tillbaka då.  

 

Jag brukade gråta och spy på toaletten men jag låste aldrig dörren,

för du skulle alltid få komma in precis när du ville.
Jag önskar att jag någon gång fått chansen att hålla ditt hår. För jag hade gjort det
när som helst, Kajsa.
När det var rött, när du blekte det tillsammans med mig, och även när det var rosa.

 

Jag har suttit med telefonen i handen sedan i lördags och jag

köper röda Pall mall, extra långa,
för att tiden ska gå.

Jag slutade värja mig och insåg att slagen

kommit inifrån.

Du stod i fönstret igen, jag satt på ditt köksgolv du sa

att vi förtjänar mer än det som varit.

Hej kids.
Ledzzzen för att jag inte visat så mycket livstecken på sistonde.
Jag har återvänt till Jämtland, den inte så alls långt gågna våren och lillasyster kanin. Det känns bra, men ändå tungt. Jag har insett hur mycket jag verkligen saknat Gotland och därför sökt in till högskolan i Visby. Förhoppningsvis kommer jag in och slipper fortsätta plågas som distanselev utan självdisciplin.
Hade det i alla fall fett på ön. Jag fick träffa Emma och Paulo igen, det var fantastico. Det var sommar där nere dessutom, så jag hoppas den kommer hit snart också.
På söndag kommer, hör och häpna, Arvid hit. (waaaaaaaaaaaaaaat, crazy bananas, vad händer ahhhhhh liksom?!?!? Livets eviga skarpa kurvor och svängar.) Det känns vansinnigt, vansinnigt bra.
Men först ska jag och Kanin dra till stugan och fira påsk med lillfamiljen.
Mmmmm käk.

Just det, fan, hörrni.
Jag är i Visby, har varit det i över en vecka.
Har det najs.
Återkommer.