HEJ BARN!

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Vet inte om jag är deppig eller i extas. Det går upp och ner hela tiden, hinner inte med själv ens. Är ett bipolärt PMS-monster. Men på ett sätt som faktiskt inte är speciellt plågsamt. Nästan lite fint snarare. Skoj liksom. Berg och dalbana. Upp och ner och ibland kommer det en loop. Tjohooooooo....

Jag har en dödlig ångest över att jag snart ska flytta ifrån Gotland de finaste människorna i min värld.
Men den varvas med en enorm upprymdhet över att jag faktiskt får spendera en hel vecka till med dem, och det faktum att jag snart flyttar ihop med min syster.
Det är försommar på Gotland och jag är ihjälbränd efter en dag på Fårö i Calles skog, och en eftermiddag i solen utanför internatet. Jag är en jävla sucker för kärleken och det bor miljoner spindlar i min mage (för Emil. Fortfarande. Fast det varit jävligt mycket fram och tillbaka.)
Imorgon kommer min käre mor hit. Bra, för jag saknar henne.

Har ätit för mycket sombreros för att skriva mer.
Måste spy.
Herrå.

och jag tänkte i paniken:
om jag bara korsar vägen
är jag fri sen

JAG VET INTE HUR MAN ÄR SINGEL!!!!!!!!
JAG VET INTE HUR MAN ÄR ENSAM, ELLER ENS HUR MAN SOVER ENSAM!
WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
HJÄLP!!!

//längst ner i chipspåsen

AH! HEJ!

Nu jävlar var det längesedan jag skrev någonting.
Har spenderat de senaste 4 dagarna i Malmö med klassen för att heja på Emma som tävlade i SM i poetry slam. Hon var bäst. Även fast jurygrupperna med kontraproduktiva vänsteraktivister kanske inte fattade det till hundra procent.
Tänkte skriva ett jättelångt, argt inlägg om dessa, men jag insåg att jag inte orkar bry mig så mycket mer den här veckan. Jag tycker bara att det är fruktansvärt märkligt att man kan kliva upp på en scen och prata om hur man är en större och bättre människa en alla andra "barbiedockor" och sedan få applåder för detta... Ok. Man är alltså... Mindre värd för att man väljer att se ut på ett visst sätt... Ok. Ok.
Och hur man dessutom kan gå upp och prata om att knulla med fittor i tre minuter och sedan vinna hela poetry slam p.g.a. detta. FÖR ATT MAN ÄR SÅ JÄVLA FRISPRÅKIG OCH VÅGAR PROVOCERA!!! Skulle jag få applåder om jag gick upp och snackade om hårda kukar i tre minuter, för alltså... Det kan jag, men jag vet inte riktigt om det har något litterärt värde.

I ALLA FALL
vi har haft det fett bra. Eller jag i alla fall, jag hoppas de andra gullbullarna också hade det. Har ätit massa mat (åt på china box för första gången i hela mitt liv. Förlät Gud för allt ont han någonsin gjort mig), lyssnat på ännu mer poesi, blivit kuk-full, grillat, vandrat omkring i storstan, myst i solen osv osv osv.
Uppskattar verkligen sällskapet av min klass. Jag har nog aldrig förr i hela mitt liv varit omkring så många smarta, insiktsfulla, starka och ödmjuka individer, som dessutom bryr sig så mycket om mig och varandra. Det är helt fantastiskt.
Dessutom är dom ju jävligt snygga också. Och sånt är ju viktigt.

Såhär har det sett ut ungefär: