Jag lever just nu i ett slags inre ingenmansland (enligt wikipedia: Ingenmansland (lat. terra nullius) är ett markområde som ingen brukar eller har kontroll över). Jag känner mig helt plötsligt helt otroligt vilsen, som om jag irrar omkring i det där vita som man tänker sig finns utanför rymden. (Eller är det bara jag som tänker mig att vid rymdens slut finns bara...vitt?) Kanske för att jag i veckan insett att hela jävla världjäveln ligger för mina fötter, och det är en väldigt skrämmande känsla; att inte ha något definitivt som man är skyldig att klamra sig fast vid, att man är totalt jävla fri. 
Jag kan umgås med vem jag vill, må hur jag vill, flytta vart jag vill, tycka om vem jag vill, plugga vart jag vill (dock inte vad jag vill, hehe) och göra precis vad jag vill - 
GGNNNNN AAAAAAAAAAAAAH!!! 
Jag har ingen fast punkt i min vardag, ingen grundplan jag måste utgå ifrån. Jag tycker inte om det. Kan ingen bestämma åt mig, kan jag inte få växa ihop med någon?!?!
Ska skriva en kontaktannons (alltså, nu har ju jag en helt underbar liten herre som jag tycker om att pussas och kramas och sitta ihop med ibland, MEN HAN ÄR JU SJÄLVSTÄNDIG, så jag måste hitta en kompis eller liknande som är lika behövande som jag.) och se till att hitta någon som vill kräva att jag ska göra allt för honom/henne (nej, jag är fortfarande för envis för att skriva "hen"), som kan hitta på framtidsdrömmar åt mig och som kan suga musten ur mig.
Finns du, människa som vill bestämma mitt livsöde åt mig, därute någonstans? RING MIG SNARAST! 

Det är skönt att vara hos mamma som säger "kan inte du plocka ur diskmaskinen?" "Amanda, nu är det mat!" eller "Imorgon måste du göra det här och det här". Livet är så mycket enklare och bekvämare här. Jag vet precis vad jag borde göra och vad jag inte borde göra. Hela tiden. 
Dessutom älskar jag ju min mor innerligt. Hon är en liten prinsessa. Ja, prinsessa, inte drottning. En liten isprinsessa i blommiga Dr. Martens och trollnäsa som tappar bort sig bakom snöhögarna på Olof Palmes torg. (Ja, detta hände idag. På riktigt.)
Tänker föralltid stanna hos mammen. Åker aldrig tillbaka till Gotland och mitt ständigt ostädade studentrum. (Skojabaaah) Nämen fan, det är mysigt här. Och jag trivs här. I snön. Med mamma och kissen, lillasyser, mormor och morfar. Jag har det bra. 
Kanske inte är så vilsen ändå.