Jag kan lyfta mina fingrar.

Ehrrm... Hej.
Jag har varit borta på västkusten i två veckor, för att få ordning på tankarna osv osv.
(För er som inte förstått... Som om det är många som läser min blogg... Hmf.. jaja; Hampus, som jag varit tillsammans med i nästan nio månader har flyttat till gotland där han ska gå i skola i tre år. Vi har tillsammans kommit överens om att ett långdistansförhållande inte är något alternativ, och med tanke på att vi aldrig riktigt "gjort slut" är det hela rätt halvjobbigt att ta sig igenom.)
Det gick mindre bra.
Insåg att det förmodligen inte finns någon genväg när det gäller att komma över någon och gå vidare. Om det nu är det jag måste göra... Eller ja, det _vi_ måste göra. Det vet jag inte än. Vi får se när Novemberlovet närmar sig om det blir ett besök på Gotland eller om det hela faktiskt är jätte-över. Åhfyfan...

Så, eftersom saker och ting bara kändes värre när jag inte var hemma åkte vi hem lite tidigare än planerat. Därför hann jag med ett besök på Pipeline för att kika på Bells of st. Clements i lördags tillsammans med Ina, Kanin, Mathilda och Mathildas kamrat. Som jag har längtat efter Ina! Det blev en, under omständigheterna, rätt bra kväll. Kändes skönt att vara någonstans där jag kände mig hemma igen. Jag hann ju också med första skoldagen idag, vilket var ganska skönt, men rätt tomt med tanke på att både Bosse och Jim bytt klass, och Hampus inte var där och sprang på rasterna. Men jag vänjer mig väl. Jag har ju Ina, som tar hand om mig hela, hela tiden just nu. Trevligt med nya ettor dessutom. Kanske får träffa dem imorgon?

Jag har lite jobbigt att hålla reda på vem jag ska prata med om vissa saker just nu, då min bästa vän i hela världen inte är här längre. Dessutom känner jag att det är på tok för stort att sätta ord på, så jag orkar inte skriva något för att uttrycka mig heller. Jag funderar på vad jag kan göra för att lösa det här, och få det så bra som möjligt. Så jag vet inte när ni hör av mig här igen... Kanske imorgon, kanske om flera månader. Det beror på när allt kommit tillrätta i mitt huvud igen.

Tills dess; Ha det asbra.

Slut, bajs, ont, uuh.

Orkar inte skriva något långt...
Urkult var kanon.
Just nu är det inte lika kanon.
"Hampuh o Amana" finns inte mer. Jävla flytt.
Jag älskar dig Hampus,
du är det finaste jag här.
Vi ses snart.
Nu åker jag till Stenungsund...
Kommer tillbaka den 23.